Uppdatering /Lilly

Av olika skäl har inte vare sig Lea eller jag orkat skriva på länge.
Jag, Lilly, har inte varit inlagd sen i somras trots att det bitvis varit totalt kaos och trots att jag tagit extrema överdoser.
Jag har mått bra de senaste månaderna men har nyligen dippat. Jag tror och hoppas att det blir bättre snart. Lea har mått kasst ett par månader men det börjar bli bättre.

En stor anledning till att jag inte har velat skriva är att en person som känner oss har hittat bloggen och läst ALLT i smyg, väl medveten om att det inte är okej för vare sig Lea eller mig. Personen ifråga har alltså fått reda på saker om oss båda som vi inte gärna vill att den personen ska veta. Och att det inte är okej för oss VET personen. I förtroende visade jag ett utdrag ur bloggen. Personen valde då att googla textrader och hittade på så vis bloggen. Jag borde inte ha anförtrott mig.

Jag har funderat på att låsa bloggen och ge lösenord till er som brukar läsa vår blogg. Låter det som en bra idé?
Jag saknar att skriva och ber om ursäkt till er som varit oroliga. Tack för alla fina, fantastiska kommentarer!

Kramar och kärlek
Lilly

Tillbaka...

...kanske.

Jag (Lilly) är utskriven från psyket sen ett par månader tillbaka och jag mår faktiskt lite bättre. Har haft ett totalt kaos en tid och  mått riktigt dåligt.
Även Lea mår bättre nu (tack och lov!) än vad hon gjorde senast vi skrev.

Jag har funderat på att börja skriva igen. Vi får se...

Jag vill be om ursäkt till er som jag har oroat.

Kramar

/Lilly

Tillbaka /Lilly

Jag har nu permission från psyket och jag planerar mitt självmord. Jag har så fruktansvärt ont i själen.
Jag får inte längre ta ångestdämpande tabletter och jag tror inte att jag kommer leva länge till.
Tanken på att dö känns befriande men samtidigt skrämmande. Kommer jag våga ta mitt liv?
Jag vet att jag är en hemsk människa, jag kommer såra så oerhört många människor. Samtidigt kan man väl inte leva enbart för andras skull?
Väger förresten 51,5 kg vad nu det spelar för roll.

/Lilly

Vill dö /Lilly

Men det är inget jag kan säga till någon i och med att det skulle innebära att jag inte får gå ut och röka. Livet känns så fruktansvärt meningslöst och plågsamt, jag orkar helt enkelt inte mer. Elchockerna har, som jag tidigare nämnt, suddat bort mitt minne. Jag känner exempelvis inte igen mina naglar och alla tidskrifter jag har kan jag läsa om efter varje elsession eftersom jag inte minns innehållet.
Jag har sån ångest men de vill inte ge mig ångestdämpande. Jag ska fråga om en Temesta snart.
Jag uppdaterade just min facebook: kom och hälsa på mig! Skrev jag. Jag hoppas att någon nappar och besöker mig. Varför ska livet vara så svart!?

Kramar till er alla, särskilt till Lea, saknar dig.

Lilly

Haft permission /Lilly

Och dessutom fått fler elchocker. Dessa elchocker har fått mig att glömma allt. Jag mindes inte hur det såg ut på psyket, vilka mediciner jag äter, vad folk heter... Men minnena kommer nog tillbaka.
Jag har nu varit här i över två veckor tror jag. Undrar hur länge till det kommer bli. Jag mår bättre nu, mycket tack vare elchockerna.
Till Lea: Jag saknar dig! Vi måste ses snart <3

---------

Till du WT-brud Jaqueline: Lägg din tid på annat än att omotiverat skriva taskiga kommentarer på små oskyldiga bloggar.

Medicinlista /Lilly

Litium
Lamictal
Voxra
Tryptizol
Temesta
Iktorivil
Stilnoct
Nitrazepam

Så normal är jag.

Nu kan jag skriva /Lilly

Jag har i vanlig ordning handikappande långa naglar men har nu tillgång till ett riktogt tangentbord som går att koppla ihop med telefonen. Och nu när jag plötsligt kan skriva har jag ingen aning omvad jag ska skriva.
Jag har haft turen att få eget rum, här finns det rum som delas av fyra. Jag har tydligen planerat självmord först med Magnecyl, sen med litium och lyckades på så vis få utegångsförbud. Ett helvete eftersom jag röker.
Jag har riktigt allvarliga minnesluckor, minns intde det med magnecylen och knappt det med lithoniten. Elchockerna har fuckat upp mitt minne totalt. Jag saknar Lea väldigt mycket, hon kanske ska hälsa på snart om hon orkar.
Jag börjar tröttna på att vara här, det har gått två veckor nu.

/Lilly

Kvar på psyk /Lilly

Jag kan inte berätta allt med telefonen men sammanfattningsvis: elchocker minnesförlust ångest utegångsförbud total förvirring. Jag berättar allt om inläggningen när jag har tillgång till dator.

Kram

Lilly

Ofri. /Lilly

Man fattar inte hur jävla mycket friheten är värd förrän man förlorar den.

Hatar att vara inlagd /Lilly

Jag får inte gå ut alls eftersom jag försökte smuggla upp dödlig dos litium. Dessutom kollar någon i personalen till mig var femte minut. Antar att jag får skylla mig själv. Jag kommer inte kunna röka på hela helgen utan är hänvisad till äckliga tuggummin och plåster. Jag har köpt typ fem korsordstidningar så något har jag att göra. Jag äter väldigt lite. Voxran tar bort hungern. Sorry gles uppdatering. Svårt att skriva från mpbilen.
Kramar
Lilly

Litium /Lilly

Efter att ha försökt smuggla in tre askar litium i självmordssyfte får jag inte gå ut och röka ens med personal. Turligt nog äter jag Voxra som dämpar röksug och jag har tillgång till tuggummin och plåster.
Hatar att vara här.
Vill hem
Vill hem
Vill hem

Ingen ECT i dag /Lilly

Jag vägrade ect idag. Jag orkar inte med fler minnesluckor. Det är jobbigt att blogga från mobilen särskilt med mina långa naglar.... Jag funderar på att begå självmord apropå ingenting. Finns ett apotek vid sjukhusingången och där kan jag nog hämta ut något. Jag orkar inte med livet mer.

Lilly