Sovdags...

...utan piller.

Psykolog, shopping och välmående

Idag har jag träffat min psykolog och sen shoppat. Saker som jag inte behöver, en klänning, ett cigarettetui, ett smycke, söta burkar, ett block.. Helt i onödan bara för att jag har pengar. Ibland undrar jag om jag inte är lite dum i huvudet.

Sitter nu hemma, pojkvän och jag kom just hem efter att ha varit och handlat mat. Jag har ätit lite godis och känner mig tjock. Vilket också får mig att undra om jag ändå inte är lite dum i huvudet.
I övrigt är jag på okej humör men trött som vanligt. Jag undrar om det kan vara så att jag är på bättringsvägen på riktigt, att jag kommer må bättre och bättre och att det kommer att hålla i sig. Vad gör jag då? Jag har varit sjuk så länge den här omgången att jag inte vet hur jag ska fixa att bli frisk.

Jag ska ställas ut idag igen!

Jag fixade inte att vara med på mässan igår men idag ska jag dit. Jag ser till och med fram emot det! Och jag är så väldigt stolt över mig själv. Folk fotar, jag vågar. Människor överallt, jag vågar. Synas, jag vågar. Gud vad jag skulle ha ångrat om jag hade tackat nej. Jag är så glad! För ett år sedan hade det aldrig gått men nu... Jag fixar det!
Har haft fullt upp nu på morgonen, stressat men överlevt. Och jag har tid över! Tänkte dra in till stan i förtid alldeles strax.
Kram till alla ni fina som läser bloggen!

/Lilly

Social! Glad!

Jag känner mig extra uppåt (förhoppningsvis ingen begynnande hypomani) och social idag. Ska träffa min bästis och shoppa lite. Det var längesen han och jag sågs och det känns väldigt kul. Nu har jag ju pengar också :)

Jag har hittat en bild på mig från igår på en blogg. Bilden är inte särskilt smickrande men klänningen är fin och jag känner mig ganska stolt över att någon okänd har lagt upp en bild på mig :D jag är ledsen över att jag inte kan lägga upp en bild här, det vore för avslöjande.

Nu ska jag göra mig klar och dra iväg!

Jag gjorde det!!!

Jag var med på mässan, hade på mig en fantastisk klänning och blev fotad av minst 50 personer. Och det kändes okej! Jag klarade det! Jag har annars sociofoba drag men det gick! Jag är så stolt över mig själv!
Två Sobril var det enda som krävdes och jag hade till och med trevligt. Jag fick 7000 komplimanger och jag är så glad att jag vågade!

/Lycklig Lilly

En bra dag

Nu ska jag göra mig i ordning, duscha, sminka mig, klä mig. Vardagsgrejer som är självklar för folk som är normala men inte för mig.
I morgon är det meningen att jag ska gå runt och se fin ut i världens mest underbara klänning. Konstigt nog håller sig oron fortfarande borta. Jag känner mig faktiskt ganska glad idag!
Ska eventuellt träffa en kompis lite senare. Jag får se om jag orkar

Good news: Jag kommer få 2500 kr (har jag för mig) av mitt försäkringsbolag för de fem dagar jag var inlagd. Det känns så extremt skönt att slippa oroa sig för pengar mitt i all annan oro.

Måtten tagna!

Nu har jag fått mina mått tagna inför bröllopsmässan.
Det gick jättebra och jag känner mig så lugnad. Nervositeten håller sig på en normal nivå och jag känner mig inte alls lika tjock.
Jag önskar att jag skulle kunna lägga upp bilder sen från bröllopsmässan men eftersom vi vill hålla vår blogg anonym så går nog inte det.

Förresten! Att Lea inte har skrivit så mycket i bloggen på sistone beror på att hon inte har haft orken i och med att hon inte har mått så bra. Jag hoppas och tror att hon snart kommer känna sig bättre!

Jag hatar att vara bipolär

Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär Jag hatar att vara bipolär

Vikt, kropp, fett

Eftersom jag åt så stora mängder mat igår får jag inte äta så mycket idag och inte något förrän jag fått mina mått tagna. Jag är rädd att mitt midjemått som brukar ligga på 60-62 cm ska vara jättestort. Känner mig lite svullen. Som tidigare nämnt ska denna blogg inte kretsa alltför mycket runt vikt och kroppskomplex men ett inlägg om det då och då känns okej.
Jag undrar om jag kanske har en lättare ätstörning. Jag tänker på vikt och sånt väldigt mycket, jag oroar mig över att jag ska bli tjock och jag har konstiga matvanor. Samtidigt upplever jag inte att jag har en snedvriden kroppsuppfattning så det är kanske inte så illa.
Nu ska jag dricka en sockerfri Red Bull.

Modellande

Jag känner mig väldigt glad nu. Jag har fått höra att jag kommer vara en av de smalaste modellerna och jag känner mig inte alls lika nervös längre. Mest pirrig i magen men inte på ett så negativt sätt. Jag är så stolt över mig själv, att jag vågar göra det här. Klockan sju i kväll ska jag åka till kvinnan som gör klänningen som jag ska ha på mig och det känns helt okej. I dag har jag en bra dag, det var längesen! Jag hoppas och tror att det kommer att hålla i sig!

Pengar!

Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta eller rättare sagt: Jag vet att jag inte har gjort någonting alls för att förtjäna detta! Det som har hänt är att jag, efter evigheter av väntan, har fått pengar från Försäkringskassan. Inte lite pengar heller. Jag har fått pengar retroaktivt från juni och framåt och nu har jag stora mängder pengar på kortet. Hyran räddad! Alla andra räkningar likaså! Jag kan andas ut. Och shoppa skor.

Moment 22.

Jag är sjukskriven och har därmed all tid i världen att blogga. Men eftersom jag är sjukskriven och alltså inte gör så mycket finns det ofta inget att blogga om. Hm.

Mätning

I morgon ska jag bli mätt och jag känner mig som världens fetto. Kul!

"Rättstavning" av mediciner

Det har ju skämtats en hel del om rättstavningsprogrammet i iPhone. Här är en liten lista på vad min telefon och min dator förslår för ord när jag skriver diverse mediciner.  Sjukt roligt!

Apodorm - solsken, apostrof

Buspar -vispar, buskar, muspar

Stilnoct -stimmigt

Edronax - edgång

Theralen - tvetalan, generalen

Nurofen - nutiden, profetian

Xanor - fanor, banor, anor
Nitra - nitar
Mogadon - madonna, monogamin
Concerta - cancertumör, container

Klockrent!

Dags för att..

... ta tag i saker. Små fåniga grejer som känns jobbiga, duscha, sminka mig, klä mig, kasta sopor, ska nu göras. Lycka till, Lilly!
Nu när jag skrivit det finns ingen återvändo!

Skriv om era läkare!

Om en läkare behandlat dig illa, skriv så att andra varnas! Har du en (anonym) blogg, skriv ut läkarens namn (men var försiktig så att läkaren inte kan förstå att det är du om hon/han skulle googla sig) och berätta vad som har hänt, vad du varit med om. Saknar du blogg, kommentera om din läkare på exempelvis psykiatrin.blogg.se (fantastisk sida!) eller i något forum. Många googlar sina läkare, något som alla borde göra. Jag tror att psykiatrin skulle kunna förbättras om alla gjorde såhär. En doktor ska inte kunna bete sig hur som helst. Det gäller förresten all psykvårdspersonal.

Benzo och psykologprat

Efter prat med psykolog per telefon känner jag mig betydligt lugnare vad gäller abstinenssymptomen. Hon har sagt att det kan vara något annat, att jag inte behöver oroa mig och att jag ska försöka att trappa ner på nitrazepamen om det går men att det viktigaste är att jag sover och det har hon ju rätt i. Det känns dock hemskt att vara bunden till ett preparat som är beroendeframkallande och att veta att jag kan bli allvarligt sjuk om jag inte sover. Det att jag måste äta starka piller för att sova gör att jag känner mig väldigt maktlös.
Tanken på att jag kan vara i riskzonen för ett riktigt beroende gör mig rädd. Vad händer om jag inte kan äta mer benzo på grund av beroende? Vad händer om jag då inte kan sova och behöver starka tabletter? Men att oroa sig över detta känns kontraproduktivt så jag ska försöka lägga orostankarna åt sidan.
Jag tror och hoppas att jag ska bli frisk.

Abstinens.

Jag vill så gärna skriva här varje dag, helst sju gånger per dag som vi gjorde när bloggen var ny. Att jag inte skrivit beror på flera saker – olika sorters dåligmående.
Jag har insett en sak. Jag är abstinent. På riktigt. Jag är läkemedelsberoende. Jag har inte ätit nitrazepam sen i fredags och har sen dess mått allt sämre. Det tog ett tag innan jag kopplade orsaken till hur jag mår nu med tabletterna. Jag känner att jag absolut inte vill ta fler nitra, det känns på något vis "giftiga" nu efter att jag reagerat såhär på dem. Samtidigt har jag utsättningssymptom som INTE är kul. Jag mår fruktansvärt. För att spalta upp det jag upplever:

• Illamående
• Svårt att andas
• Tryck över bröstet
• Oroskänslor
• Obehagskänslor
• Varmkall i kroppen
• Stark huvudvärk
• Illamående
• Skakighetskänsla
• Darrighet
• Känsla av att vilja kliva ur mig själv
• Jag vet inte vart jag ska ta vägen
• Svårighet att tänka klart
• Svårighet att skriva
• Svårighet att fokusera
• Hjärtklappning
• Overklighetskänslor
• Kroppslig rastlöshet

Men. Jag. Vill. Inte. Ta. Fler. Nitrazepam. Jag. Vill. Inte. Bli. Läkemedelsmissbrukare.
Det vanliga är ju att trappa ut, att sluta tvärt är inte att rekommendera om jag förstått det hela rätt, men jag känner verkligen att jag inte vill ha fler nitra! Jag har tagit Sobril för att mildra utsättningssymptomen av nitran men Sobrilen tycks inte vilja verka och efter vad jag har läst så kommer jag må ännu sämre en period framöver om jag fortsätter såhär. Och redan nu mår jag riktigt dåligt.
Jag ska kontakta min psykolog och min läkare och göra upp en plan. Det här är ohållbart.

Jag beklagar att jag skriver illa men jag hoppas att det är läsligt. Jag kan inte riktigt få ihop meningar som det är nu.

Snälla kommentera, snälla säg att det kommer bli bra!

Två eller fyra av dessa skulle ta bort ALLT obehag som jag spaltade upp. Men jag vill inte.

Till Lea

Jag är så otroligt glad över att du finns. Du är en så fantastisk person och jag är tacksam över att ha dig i mitt liv.
När du mår dåligt gör det ont i mig och när du mår bra känner jag mig så glad.
Nu har vi känt varandra i snart 3,5 år och jag är så lycklig över det, över att vi träffades.
Du berikar mitt liv och jag hoppas att jag tillför något i ditt.
Du är bäst!

/Lilly

God "morgon"

Det blev ingen kyrka nu på morgonen, tillät mig själv att sova i stället och vaknade för någon halvtimme sen. Kaffet är på gång, jag ska inte äta frukost och jag mår faktiskt ganska bra. Jag känner mig rätt duktig som ändå klarade mig på "bara" två Imovane även om det tog tid för mig att somna igår.

Imovane

Två Imovane i kroppen och jag kan inte sova. Den senaste veckan har mina sömnproblem varit okej, jag har lyckats sova om än med tabletter. I natt fick jag för mig att jag skulle testa att sova utan piller och det var inte så smart. Till slut tog jag en Imovane, efter en halvtimme ännu en på grund av utebliven effekt av den första. Trots det kan jag inte sova. Jag hade för avsikt att i morgon (alltså i dag...) gå upp vid nio för att gå på gudstjänst i kyrkan men frågan är om jag kommer orka det. Det skulle vara intressant att vara på en gudstjänst, det var så längesen.

Dåligmående

Jag beklagar om vår blogg blivit lite tråkig den senaste veckan. Det har varit alldeles för mycket problem för oss båda den senaste tiden, ingen av oss mår så bra.
Jag tror att vi snart kommer igång igen med intressanta inlägg. Tills dess får ni läsare hålla ut :)

600 dagar

Har jag och pojkvän varit tillsammans! Det ska firas :D

Hemmet är kaos

Och jag orkar verkligen inte städa. Det fastnar damm på katterna och jag får dåligt samvete.

-------------

Aktivitetshuset verkar vara sjukt bra. Det känns skönt att veta att jag snart har något att göra på dagarna och jag känner faktiskt att jag har orken. Håller jag måhända på att ta mig ur min 1,5 år långa svacka? Jag hoppas verkligen, verkligen det. Då är det bara att lära mig leva igen. Idag har jag en bra dag (hittills) och jag tror att det kommer kunna gå.

Psykologdags

Snart ska jag träffa min psykolog. Vi ska iväg till något som heter aktivitetshuset och jag hoppas att det kommer var bra.
Dags för frukost, det vill säga kaffe.

Sovdags...

...med massa tabletter i kroppen.

Beroende?

Jag tror att jag kanske är beroende av bensodiazepiner. Jag äter aldrig mer än vad jag får men jag har fått dem utskrivna att ta regelbundet under ett års tid när en månad är rekommenderat. Sobrilen känns det okej med, jag äter inga stora mängder, men nitrazepamen har jag ätit så mycket av. Jag har tänkt att det inte är någon fara, att jag får det på recept och att läkaren har koll. Men koll tycks hon inte ha. Hon skriver ut en dubbel maxdos av ett starkt sömnmedel till en lite tjej. Det är inte bra. Jag oroar mig men vill samtidigt inte sluta. Hur ska jag då kunna sova? Jag har under knappt en vecka skrivit ner allt jag stoppar i mig utöver de ordinarie medicinerna och det är ganska mycket.

Ville bara skriva av mig en smula.

Kommentera!

Ni som läser vår blogg får väldigt gärna kommentera. Sånt gillar vi!

Piller och bristande finmotorik

Jag konsulterade FASS och plockade ner alla mina mediciners biverkningar som har att göra med rörelseproblem. Här har vi alltså orsakerna till min dåliga finmotorik!

Abilify:
Vanliga biverkningar:
okontrollerbara ryckningar eller tvära rörelser och skakningar
Med okänd frekvens
muskelstelhet, stelhet eller kramper, svaghet

Buspiron:
Vanliga:
ostadighetskänsla, domningskänsla, svårighet att sam­ordna rörelser, darrningar, svaghet
Sällsynta:
Svårigheter att sitta still, darrningar i händer, onormal muskelspänning, stelhet, ofrivilliga rörelser och rörelsesvårigheter

Lamictal:
Mycket vanliga:
yrsel, klumpighet och bristande koordinationsförmåga
Vanliga:
skakningar eller tremor
Mycket sällsynta:
känsla av att ”vingla” eller vara ostadig när du rör dig, okontrollerbara kroppsrörelser (tics), okontrollerbara muskelspasmer som påverkar ögonen, huvudet och bålen (koreoatetos) eller andra ovanliga kroppsrörelser som ryckningar, skakningar eller stelhet

Litium:
Vanliga:
darrhänthet, trötthetskänsla i armar och ben, nedsatt koncentrations- och reaktionsförmåga
Mindre vanliga:
muskelsvaghet, övergående parkinsonliknande symtom

Sobril:
Mindre vanliga:
yrsel, svårighet att samordna muskelrörelser, muskelsvaghet

Propavan:
Sällsynta:
yrsel, muskelstelhet, rörelsetröghet, ofrivilliga muskelrörelser, rastlöshet i benen, stickningar, domningar, skakningar

Melatonin:
Mindre vanliga:
psykomotorisk hyperaktivitet, yrsel, känsla av svaghet
Sällsynta:
uppmärksamhetsstörning, försämrad synskärpa, dimsyn, muskelkramper

Imovane
Inga!

Nitrazepam
Mindre vanliga
muskelsvaghet, svårighet att samordna rörelser.

Skönt att ha något att skylla på!

En dags tabletter inklusive sömntabletter

Herregud vad många det blir!

Jag orkar inte mer

Hur ska jag någonsin kunna leva ett normalt liv? Jag har inte mått bra på nästan två år, har inga rutiner, har helt tappat intresset för allt och det känns som om jag är i en grå gegga. Jag kan inte minnas hur det känns att må bra normalt. Under min 6-7 veckor långa hypomani har jag ju mått fantastiskt bra men på ett extremt, bisarrt, sjukligt sätt. Jag har förstört min ekonomi (kan knappt betala hyran), gått med i (herregud!) Amnesty, tecknat en prenumeration på DN, köpt iPhone, shoppat julsaker, porslin, massa kläder, massa skor, massa, massa grejer till hemmet och mycket mer som jag inte orkar räkna upp.
Brevet jag skrev till jultomten är väldigt talande, jag skulle kunna gå med på nästan vad som helst, bara jag slapp min bipolära sjukdom.
Återigen: Snälla tomten, gör mig frisk!

Dags för ännu en promenad

Nu ska jag gå 8,4 km som igår men idag ska jag ta det lugnare. Jag har ont i ryggen, i benen, i fötter, i nacke och på diverse andra ställen och jag vill inte pusha mig själv för hårt. Min psykolog säger att det är bra att jag rör på mig och om jag går så snabbt varje dag som jag gjorde igår kommer jag förmodligen inte klara av att fortsätta.
Lycka till Lilly!


----------------


Uppdatering: Det blev bara 2,5 km. Jag hade helt enkelt för ont i kroppen.

Skriv en lista!

Igår gjorde jag följande:

Promenerade 8,4 km
Slängde sopor
Bloggade
Diskade
Handlade cigg
Handlade mat (1,5 km promenad till)
Kollade datorn
Hade syster på besök
Bakade muffins
Bakade dömmar
Målade naglarna
Tog ut katter
Tömde kattlådan

En ovanligt produktiv dag för mig.

Jag kan verkligen rekommendera att skriva ner allting som sker under en dag. Det gör att man gör fler saker enbart för att det känns bra att fylla på listan. Funkar bra för Lea och för mig och är ett sätt att ta sig ur passivitets-spiralen om man mår dåligt.
Jag har ett A5-block där jag skriver ner allt, även små saker som att vattna blommorna. Jag skriver en sak per rad och det gör mig faktiskt mer produktiv. Testa!

Sömn och syster

Dags att sova. Jag börjar tro att jag är sjuk, efter evigheter av sömnproblem som lindrats med diverse beroendeframkallande läkemedel kan jag nu sova hur länge som helst i princip. Sömntabletter tar jag fortfarande men nästan bara svaga sådana och i betydligt mindre mängder än vad jag brukade göra. Jag sover 10-12 timmar per natt utan problem sen flera dagar tillbaka! Tyvärr är jag också konstant trött.

 

Nästan sovande

Idag har min underbara syster varit på besök. Vi har pratat och bakat båda kakor och muffins. Jag lyckades trycka undan ångesten och vi hade det riktigt trevligt. Min pojkvän lagade underbart god mat och jag känner mig tjock men försöker skjuta bort de tankarna, något som går riktigt bra.

Inte mina muffins

Uppdatering om promenaden

Jag lyckades gå 8,4 km på en timme och tolv minuter! Jag har ont i halva kroppen men känner mig väldigt duktig. Utöver det har jag varit och handlat = ytterligare drygt 1,5 km promenad! Med andra ord har jag gått en mil idag vilket, om mina uträkningar stämmer, innebär ungefär 15000 steg.

Promenad i somras

Promenad!

Frukosten äten, kaffet urdrucket, dags för promenad!

Pengar till Lilly!

Försäkringskassan har gått med på att ge mig pengar! Jag kommer att få 7000 kr i månaden och dessutom retroaktivt från juni! Ett orosmoment mindre! Hyra, el, telefon, cigg, mat, jag kommer ha råd! Det känns helt underbart och fantastiskt att min pojkvän och mina föräldrar ska slippa betala allt! Ovanpå det kommer jag att få pengar från mitt försäkringsbolag vilket innebär ytterligare tusenlappar. Dessutom kommer försäkringsbolaget att betala för min inläggning och lite till!

Vikträdslor

Av en fullkomligt ovettig anledning känner jag inte för att äta. Anledningen är inte ohungrighet (min aptit har kommit tillbaka någorlunda) utan att jag är rädd för att bli tjock. Jag lyckades gå upp från 49,9 till 52,3 på mindre än en vecka och är rädd att det ska fortsätta så. Jag vet att det är fullkomligt fel, att större delen av vikten handlar om vätska och att jag nu har mat i magsäck och tarmar men jag blir ändå orolig vilket är väldigt dumt, jag är även nu underviktig något som inte är bra.

Denna blogg ska inte handla om vikt och mat främst men jag känner att jag behöver skriva av mig lite.
Eftersom bloggar utan bilder är kan kännas tråkigt känner jag för att lägga upp en kroppsbild på mig men jag låter nog bli eftersom jag inbillar mig att sånt kan vara dåligt och så får det bli!

Så sjukt trött

I natt har jag lyckats sova i 12 timmar. Jag har dessutom ätit en ordentligt frukost. Ovanpå det har jag promenerat nästan 8 km. Jag har med andra ord inga som helst goda skäl att vara trött, ändå är jag så utmattad att jag känner för att lägga mig ner i en hög på golvet. Jag är uttråkad men samtidigt för trött för att göra något.

Under tre dagars tid har jag klarat mig på "bara" Propavan, melatonin och Abilify, men natten till idag tog jag två Nitrazepam ihop med Propavan och Abilify. Kanske var det onödigt, kanske nödvändigt. Jag är rädd att bli beroende av Nitrazepamen, jag har trots allt ätit det ganska regelbundet i ett år och är uppe i maxdosen och till och med dubbla maxdosen. Varför min läkare skriver ut så höga doser till mig förstår jag inte riktigt men argumentet är "riskerna med att inte sova är större än riskerna med att äta sömntabletter". Det låter ju vettigt.

Ledsen om jag skriver kasst, jag har inte riktigt orken att anstränga mig.

Varför mår jag så dåligt när jag har det så bra?

Jag har egentligen ett perfekt liv.
Världens bästa pojkvän
Världens bästa Lea
Världens bästa andra vänner
Världens bästa katter
Världens bästa pappa
En fantastisk familj i övrigt
Bra materiellt sett

Ändå klarar jag inte av att leva ett normalt liv. Ändå mår jag dåligt. Ändå är jag ett kaos. Varför?

Brevet jag skrev till tomten

Hej jultomten!

Jag önskar mig något. Egentligen önskar jag mig inte, jag önskar bort. Jag skulle vilja att du tog bort min bipolära sjukdom, det är det enda jag vill. Jag kan tänka mig att i gengäld få diabetes, astma, epilepsi eller farliga allergier. Allt om så krävs.
Jag vet inte om jag har varit snäll. Jag hoppas det, jag vill gärna vara snäll. Jag försöker. Om jag slutar vara bipolär kan jag nog bli snällare eftersom jag då kommer ha mer ork till annat än mina psykiska problem. Nu har jag bara ork att kämpa mot min egen ångest.
Sammanfattningsvis: Det jag önskar är att jag ska må bra. Världsfred vore också bra men det är något jag kan ordna först när jag är någorlunda stabil.
Snälla tomten, gör mig frisk.

Vänligen
Lilly

Jag skickade aldrig brevet

(om jag har lagt upp det förut så ber jag om ursäkt för mitt dåliga minne)

Så trött

Jag är så trött att jag knappt orkar hålla mig vaken. Kan det bero på Abilifyen?
Jag vågar inte sova (tror inte jag skulle kunna heller) eftersom jag inte vill riskera att ligga sömnlös i natt. Jag har klarat mig två dagar utan bensodiazepiner (bra!) och vill klara fler.
Tänkte lägga mig tidigast klockan åtta och se om jag kan sova utan något alls (lycka till!) och, om jag inte lyckas somna på en timme, ta melatonin och Propavan. Det känns som en bra plan, någon gång måste jag ju lära mig att sova piller-fri. Jag måste i alla fall sluta med benzon.

Tabletter igen

En läsare frågade om det inte är jobbigt att få i sig så många tabletter. Det är det faktiskt inte, det är en vanesak. Jag glömmer dem aldrig eftersom jag är så van vid att äta dem och att svälja flera tabletter samtidigt är något man lär sig.

Morgonpiller. Dessa kan jag svälja med en halv klunk vatten.

Promenad

Jag har varit ute i det mindre roliga vädret och promenerat och är nyligen hemkommen. 7,5 km i så snabb takt väglaget tillät gick jag och jag lär nu vara uppe i 10 000 steg. Nu vet jag inte vad jag ska göra, kanske fortsätta med armbandsbyggandet jag påbörjade igår. Orkeslösheten har efter hypomanin kommit tillbaka och jag vill inte låta den gå för långt. Det är därför jag gör små, mindre viktiga saker; bättre det än inget.

 

 

 

Runkeeper! Hur jag håller koll på hur långt jag gått.

Pillertriller

Min dag i piller:

Morgon: 3 litium, 250 mg Lamictal, 10 mg buspiron
Eftermiddag: 10 mg buspiron
Kväll: 3 litium, 15 mg Abilify, 10 mg buspiron

Övrigt: 10 mg Oxascand max tre dagligen
Sömntabletter: Varierar mellan nitrazepam, Propavan, Imovane och melatonin. Kombinerar vissa.

Dessutom: En multivitamin, några magnesiumtabletter och några kalciumtabletter dagligen.

Ganska mycket blir det! Ibland undrar jag om jag behöver fullt så mycket mediciner. Jag äter ungefär 7000-8000 tabletter om året.

Såhär lär jag se ut snart.

Matvanor och psykologsamtal

Min psykolog säger att jag borde äta mer, ungefär var tredje timme. Ska inte spädbarn äta var tredje timme? Är det seriöst meningen att vuxna också ska det?
I dag har jag fått i mig massor, närmare bestämt två smörgåsar, yoghurt, kexchoklad och en glass. Så min psykolog borde vara nöjd.
Vill poängtera att jag egentligen inte satsar på att gå ner i vikt, jag är mest ointresserad av att äta.
Bortsett från mat-prat pratade min psykolog och jag lite om hur saker och ting varit sen sist (onsdags) och fortsatte med SCID-testet som vi började med i höstas.

Om man byter ut det nedersta skiktet mot cigg, det näst nedersta

mot kaffe, det näst översta mot bröd och godis och det

översta mot mat så har man mina vanor!

Ett tips

När jag har ångest kan det funka att räkna binära tal (2, 4, 8, 16, 32, 64, 128, 256, 512, 1024, 2048 etcetera.)
Banalt, jag vet. Men det kan vara effektivt.

Psykologmöte

Psykologmöte idag igen. Ser fram emot det, min psykolog är bäst.
Orkeslöshet, ångest och mensvärk upptar hela mitt medvetande. Jag ska ta en värktablett snart men inget lugnande. Jag vill hantera ångesten själv.
Min pojkvän frågade om han skulle gå och köpa godis till mig och jag tackade ja trots att det känns lite jobbigt. Han är så underbart rar!
Jag bjuder på en bild på mig (jag tror inte att jag har lagt upp den förut)

Halva mitt ansikte

Läggdags

Jag ska försöka mig på att sova utan starka sömntabletter i kväll. Kan inte lova att jag inte kommer att ta ett par nitrazepam senare men jag ska försöka klara mig utan. Min läkare har ordinerat mig två extra Abilify till kvällen och det ihop med Propavan kanske kan fungera. God natt!
Ps. Ber om ursäkt för ännu ett inlägg om min (icke)sömn.

Ni som följer bloggen

Åtta personer tycks prenumerera på vår blogg. Om ni vill får ni gärna berätta lite om vilka ni är :)
Det vore kul att höra om er, vad ni tycker om bloggen och om ni har några önskemål!

Ångest

Jag vet inte var ångesten kommer ifrån, det var längesen jag kände såhär. Jag har tagit en Oxascand och det har hjälpt lite. Vill inte ta fler. Jag har pratat med min pojkvän och lyssnat på musik, försöker tänka på annat. Små, små saker som har hänt dyker upp och skapar ett oproportionerligt stort obehag. Nu ska jag måla naglarna, enbart för att försöka distrahera mig. Och för att de ser hemska ut. Hoppas det känns bättre snart.

Utmattad

Jag mår fortfarande dåligt efter psyk-vistelsen och är så väldigt trött.
Helt sjukt att jag mår sämre efter att ha varit på psyk.
Jag är rädd att insjukna i en djup depression igen.
Trots tolv timmars sömn är jag utmattad.
Mitt kanske kortaste inlägg hittills men det finns inte mycket mer att säga.

Jag idag

Så. Jävla. Less.

Läkar/psykologbesöket gick inte alls bra, inget gick som jag hade förväntat mig.

• Jag fick inte Ritalin direktverkande att kombinera med min Concerta med förklaringen att jag är tidigare missbrukare. Tack för den! Jag har varit drogfri i två fucking år.
• Jag fick inget mot mina sömnbesvär, utan får nöja mig med Stilnoct (som väldigt sällan funkar för mig att somna på)
• JAG FÅR INGA SJUKRESOR! För att läkaren plötsligt har ändrat sig kring det. Innan jul när vi pratade om det blev jag i princip garanterad sjukresor.

Jag har varit sjukt frustrerad och förbannad hela dagen, men vet att jag bara måste acceptera att det är som det är. Men det är fan inte lätt.

Ett försök till ett inlägg

Jag har känt mig så ofokuserad och borta senaste dagarna, jag har ingen koll på vilken dag det är utan får kolla upp det gång på gång. Det kan bero på att jag har vänt på dygnet, sover allmänt dåligt och inte äter särskilt bra heller. Jag måste verkligen skärpa till mig nu.
Imorgon kommer jag nog upp i tid, mötet är redan kl 11 och efter det ska jag försöka träffa en vän. Ser jag till att hålla mig aktiv under dagen borde jag rimligtvis bli trött på kvällen, hoppas i alla fall på det.
Nu ska jag ta en sömnis och gå och lägga mig.
Ledsen för att jag skriver märkligt, men min hjärna hänger inte riktigt med just nu.

Sovdags

I morgon ska jag träffa min psykolog och min ordinarie psykiater.
Nu ska jag försöka sova på bara en Oxascand, två Propavan och extra Abilify.
God natt!

Jupp, jag tänkte sova med smink

Utskriven!

Det känns bra att äntligen vara helt ute från psyk. Samtidigt mår jag inte alls bra. Jag är väldigt ångestfylld, något jag inte alls var när jag kom till psyk i fredags. Jag åt en Oxascand för ett par timmar sedan men eftersom ångesten håller sig kvar så tänker jag ta ännu en.
Jag hoppas verkligen att jag kommer lyckas sova på Propavan och nitrazepam. Jag har nämligen inte fått några andra tabletter.

Förresten.
Rättstavningsprogrammet föreslår "opassande" när jag skriver Oxascand. Lite kul :)

Oxascand i min hand

Ledsen för dålig uppdatering!

Varken jag eller Lilly mår, som ni säkert redan har märkt, särskilt bra.
Jag ska försöka att skriva ändå, men jag kan inte lova att hålla samma takt som förut.

Senaste dagarna har varit extra jobbiga, mycket känslor kring uppbrottet med exet. Jag är fortfarande helt övertygad om att det var rätt beslut, men jag saknar närheten med att ha en pojkvän. Att bli omfamnad och älskad. Det var visserligen inte mycket sånt på slutet, men jag minns ändå de fina stunderna.

Imorgon ska jag träffa min läkare och min psykolog, vi ska utvärdera Concertan bland annat. Jag ska fråga om jag kan få testa Ritalin istället, och om jag kan få något annat än Stilmoct till natten.
Vi får se hur det blir med det, jag skriver mer lite senare.

Några dagar på psyk

Jag har varit på psyk ett kort tag, sov där två nätter, var hemma natten till idag. Har permission i natt också. Jag har mått fruktansvärt dåligt, eller rättare sagt varit fruktansvärt trött. Eller både och. När jag kom dit var jag döende trött. När jag varit där två nätter var jag döende trött och dessutom väldigt depressiv.
Finns inte mycket att berätta.

• Jag har rökt så att jag fått brännskador i lungorna
• Jag fick sova i fyrtio kilo för stora landstingsmjukisbyxor (bokstavligt talat. De var gjorda för folk som väger 90 kilo) eftersom jag inte hade någon pyjamas
• Jag har knappt sovit alls, sovit ännu sämre än hemma
• Ordet te var felstavat på termosen med te (thé stod det. Den mest spektakulära stavningen hittills)
• En kvinna skrek och skrek och skrek. En man vaggade runt och pratade med sig själv på något språk. En kvinna skar sig så att hon fick föras till sjukhuset akut. En man var lycklig över att vara där eftersom man blir serverad mat. En man kom med obscena förslag och analyserade mitt namn. En kvinna pratade med sig själv. En man led av paranoia. Och så fanns där ett antal människor som kanske är att se som lite mer normala
• Nattpersonalen pratade hela nätterna vilket gjorde det ännu svårare att sova

I morgon ska jag tillbaka dit och träffa psykiatern som jag har där. En dålig psykiater. Jag kunde inte sova på fyra nitrazepam varvid jag får Stilnoct ordinerat. De försökte få mig att äta Nozinan vilket jag vägrade eftersom det inte är godkänt mot sömnproblem.

En dags medicinkonsumtion

Våga sig ut?

Jag känner mig ganska stabil nu (tror jag), men folk i min omgivning börjar oroa sig för mig. Pratade med syster i telefon ganska länge förut, hon tycker att jag ska åka hem till henne. Jag sa att jag skulle komma imorgon istället, men med tanke på att jag inte kan somna vet jag inte hur det blir med det. Men jag funderar på att hålla mig vaken och ta första bussen som går vid 7, då kommer jag i alla fall iväg.
Vi får se hur det blir. Känner mig omotiverad till att åka, vill på många sätt bara vara ensam. Dessutom känns det väldigt läskigt att åka i kollektivtrafiken utan sällskap. Det har jag inte gjort på snart 2 veckor.

Slut

Jag och min pojkvän har precis gjort slut. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, är bara så jävla orolig just nu.

Paranoid

Natten var hemsk, jag var övertygad om att någon tagit sig in i lägenheten och skulle skada mig, eller skada sig själv framför mig. Var riktigt, riktigt rädd. Gick upp och kollade så att dörren var låst, vilket den var, men det stillade inte min oro. Trodde han hade tagit sig in ändå. Tog några lugnande men låg på helspänn fram tills det började ljusna, sen däckade jag av ren utmattning.
Känner mig dissociativ och konstig. Tror jag varit ensam för mycket. Men orkar inte umgås med någon.
Jag har mycket tankar på att skada mig själv, får för mig att mitt psyke kommer att "vakna till" om jag skadar mig. Ska testa att ta några lugnande nu, det kanske hjälper.


Edit: Pillerna hjälpte. 

Jag vill hem!

Jag mår inte bra här. Hoppas VERKLIGEN jag kommer ut idag!!!

Kort uppdatering om Lilly

Söta Lilly blev inlagd idag efter sitt psykologsamtal men blir förhoppningsvis inte kvar så länge.
Hon sms:ade mig nyss detta "Det är tråkigt, och alla är tråkiga. Eller nästan, jag har en trevlig rumskompis. En galen kvinna skriker konstant. En man vaggar runt och pratar på okänt språk. En kille frågade om jag har någon själ. Så kul är det här. Jag vill hem!"

Skriv gärna någon hälsning till henne i kommentarerna så vidarebefordrar jag dom till henne.
Så snart hon orkar ta emot besök åker jag dit med några kinderägg. :)

Babbel...

Jag känner att jag kan skriva om allt här, utom en sak. Och det är just den saken som ställer till mitt liv så mycket nu. Det handlar inte bara om mig i det fallet, utan har också med en annan människa att göra.
Det skulle bli jobbigt om jag skrev om allt jag tänker kring det här, och det kom ut. Chansen är visserligen minimal, men den finns.
Det är svårt att skriva vanliga inlägg nu, eftersom det är så mycket som händer med den här människan.
Men jag ska i alla fall försöka.

Hur som helst, det har varit en ganska lugn dag idag. Har mått okej psykiskt men har inte uträttat särskilt mycket, men jag fick iväg sms:en jag skrev om förut. Kanske verkar som en skitgrej, men för var det jobbigt.
Jag har småisolerat mig senaste veckorna, och skäms lite för att jag inte hört av mig till mina vänner.
Men nu är det löst, och det är väldigt skönt!

Ska strax ta ett bad, sen ska jag fixa lite med nya datorn och förhoppningsvis ta lite bilder :)

Gårdagen och lite annat

Vaknade vid 4 på morgonen efter 5 timmars sömn och mådde helt perfekt, drack kaffe och tog min morgonmedicin som vanligt. Vid 8 började jag känna mig orolig och illamående. Vid 9 kom lilla mamma som planerat för att lämna lite mat och grejer. Vi åt frukost tillsammans och åkte sen till gallerian som vi tidigare bestämt, det var skitjobbigt. Jag var som i en annan värld, helt borta och sa ordet "Va?" säkert tusen gånger.
Efter 1½ timme där kände jag att jag var tvungen att åka hem, och däckade på soffan så fort jag kommit hem.

När jag vaknade några timmar senare mådde jag helt okej igen, minns faktiskt inte vad jag gjorde. Det är lite märkligt.. Men senare på kvällen satt jag vid datorn och kollade lite på ett par gamla TV-serier.
Fick några sms från ett par vänner som frågar hur jag mår och om jag vill ses, men har inte orkat svara på dom än. Känns som värsta projektet att göra det. Men jag SKA klara av att göra det idag.

Nästa vecka kommer min ordinarie psykolog tillbaks från sin semester, ska bli underbart att träffa henne igen.
Hon är verkligen bäst, hon har ställt upp för mig i 4 år nu och gjort så mycket mer än vad hon behöver. Åkt hem till mig med medicin när jag inte orkat ta mig hemifrån, ringt mig under sina ledigheter när jag haft det tufft och mycket mycket mer. <3

Ska även träffa min psykläkare nästa vecka, hon är också jävligt bra. Fick byta då min förra var lite märklig.

Om ni undrar över varför jag lägger ut så få bilder på mig, är det för att jag är lite lat. Webcamen har jag nämligen på en annan ny dator som jag inte förstår mig på till 100%, så jag måste alltså starta upp den, ta lite bra hyfsat anonyma bilder, sen föra över dom till min gamla förståndiga dator. Jag ska dock försöka ta några idag, det är lite tråkigt med inlägg utan bilder.

Pigg men trött

Jag ska vara hos min psykolog om 4 timmar ungefär. Jag har gett upp idén att sova mer och hoppas på att allting kommer att gå bra.
Jag vill gå och handla Pepsi Max, energidryck och cigg (jag är hälsan personifierad!) men inget är öppet ännu så jag får nog vänta med det.

Hoppas det inte syns alltför tydligt vilka vi är på bilderna.

Vore förvisso inte hela världen att bli igenkänd.

Och jag tror inte att någon jag känner läser denna blogg

Här sitter jag igen mitt i natten

Kollar facebook. Chattar. Vill sova. Kan inte. Lyckades sova några timmar tidigare i alla fall. Har i bland hallucinationer (som förmodligen är) orsakade av sömnbrist. Psykologtid i morgon (alltså idag).
Att vi gör våra bilder är otydliga beror på att vi helst inte vill bli igenkända.
Tips: Var försiktiga med sömntabletter. Ett beroende är förfärligt.

Jag i grönt och rosa

Förlåt...

...För att det har blivit så få inlägg idag (fyra).

Bild funnen på nätet.

Känslomässig förvirring

Skriver imorgon istället, har jävligt svårt att fokusera nu.
Sorry...
/Lea

Till läsarna från andra länder

Vi har förutom läsare från Sverige tydligen även läsare från USA, Finland, Kanada, Singapore, Storbritannien, Frankrike och Norge. Vilka är ni? Har ni hamnat här av en slump eller läser ni bloggen? :)

 Flaggor!

Snöstorm

Jag skulle som tidigare nämnt bli mätt och sånt i dag. Vädret gjorde dock att det måste skjutas upp till helgen. I morgon träffar jag min psykolog och om jag blir inlagd så blir det problem. Jag vill så gärna orka göra det här! Jag vill, jag ska!

Nu sitter jag hemma med en sockerfri energidryck och tinar.

Bröllopsmässa och trötthet

Somnade tidigt i kväll. Vaknade knappt två timmar senare. Inte en sekunds sömn utöver de två timmarna har jag fått i natt. I dag ska jag få mina mått tagna och prova klänning inför mässan som är om ett par veckor. Jag kommer även få mer information om tider, vad jag ska göra etcetera.
Hur ska jag orka med det?

Piller jag åt för att somna i natt:
2 Imovane
1 melatonin
4 Propavan

Det måste vara något allvarligt fel på mig som inte kan somna med det i kroppen!

 

En bild på mig, Lilly 

Älskling vill att vi åker in till psykakuten ganska omgående i och med att sömnbrist har utlöst djupa depressioner (apati/melankoli) och hypomanier tidigare. Jag vill inte till psykakuten! Jag fick en tidigare tid hos min psykolog, ska träffa henne i morgon och det känns bra. Hon är bäst.

Beklagar om inlägget är illa skrivet. Är så trött!

Jag känner mig vagt bättre...

...Och jag tror (halvtror) inte att jag behöver bli inlagd. Men det får min psykolog ihop med en läkare avgöra. Bara jag slipper träffa Bengt Malmgren, den vidrigaste psykiatern som går på denna jord, så känns det okej att åka in. Jag vill varna alla för Bengt Malmgren. Googla honom, ni kommer hitta mycket dåligt om den människan.

Bra dag!

Dagen har varit riktigt, riktigt bra! Jag har varit stabil och haft ett inre lugn i kroppen hela dagen.
Nu börjar jag bli mysigt trött, jag ska snart ta och lägga mig i sängen och läsa en bok jag köpte tidigare idag.

Skriver mer imorgon, god natt på er sötnosar!

Hårbild uppe!

Lite blött fortfarande men man ser i alla fall färgen

Hårfärg

Nu ska jag färga håret. Eller rättare sagt ska min pojkvän färga mitt hår. En så liten, liten, enkel sak som ändå nästintill känns omöjlig att orka genomföra. Men jag ska! Att försöka är att vinna!

Bilder kommer sen om ni vill se.

Åh! Jag vill också säga att jag mår en smula bättre nu än tidigare! Hoppas det går upp mer!

......................


Uppdatering kl. 18.20
Nu är håret färgat och genomblött. Bilder kommer när det torkat. Jag har ganska tjockt hår så det kan ta lite tid tyvärr.

......................

Uppdatering kl. 19.45
Håret fortfarande blött.

Lunch med mamma

Nu har jag nyss kommit hem från en lunch med lilla mamma, hon är söt som hjälper mig att komma hemifrån när jag inte mår så bra. Jag brukar ha väldigt svårt att äta ute bland främmande människor, funderar över vad dom tänker och mig och vad/hur jag äter. Men jag hade knappt några såna tankar idag, jag kände mig ganska avslappnad och åt min mat i lugn och ro.

Det var faktiskt väldigt skönt att komma ut, jag känner mig stolt över mig själv för att jag klarade av att komma hemifrån. Klarade det till och med utan några lugnande piller :)

Kvar hemma

Min psykolog vill att jag åker in men jag orkar inte. Det är så många moment, ringa, åka dit, prata med någon läkare jag inte känner... JAG ORKAR INTE Varför ska allt vara så svårt?
Fick en tidigare tid med min psykolog. Ska träffa henne nu på fredag. Hoppas jag är hemma tills dess.

Lea: Tack, du är bäst! Älskar dig!

Till Lilly

Du är den vackraste lilla ängel som går på denna jord och jag älskar dig jättemycket.
Du är så otroligt intelligent och har så mycket att ge världen.
Vi har många olikheter och flera starka åsikter som går isär, men vi har aldrig sett det som något hinder för vår vänskap.
Jag är så otroligt glad att vi lärde känna varandra, och att vår vänskap hållit sig stark trots att vi ibland tillfälligt glidit ifrån varandra till följd av våra sjukdomar. Med dig kan jag prata om allt, du dömer aldrig. Du låter mig fatta mina egna beslut och stöttar mig på vägen oavsett. Jag litar inte på många, men jag litar på dig.
Jag hoppas att du vet att jag alltid finns här för dig.
Tack för att du finns fina du! <3

Tack tack tack!

• För att jag har fått sova.
• För att jag vaknade i tid.
• För att jag mår bra!

Dålig bloggdag

Jag har verkligen inte haft något att skriva om idag, men imorgon blir det förhoppningsvis bättre.

Ni är söta som läser ändå, puss på er!

Inlagd på psyket?

I morgon blir jag eventuellt inlagd på psyk. Jag har mått väldigt, väldigt dåligt nu efter min långvariga hypomani och mina sömnproblem (igen! Sorry) har förvärrats ytterligare. Jag känner mig som ett totalt vrak. Jag ska försöka sova redan nu. Hoppas att jag lyckas. Eventuellt ska jag få Stilnoct mot mina sömnbesvär. Hoppas de funkar bättre än Imovane och nitrazepam. Hoppas verkligen att de kommer att fungera.

/Lilly


Update  (kl 23.00): Jag har inte lyckats somna ännu.

 Jag

Inte mer sömnproblem!

Det känns som om hälften av mina inlägg handlar om sömn. Jag lovar att börja skriva mer om annat! :)
/Lilly

Insomnia

Jag lyckades inte somna om. Har tagit en drygt timlång promenad i stället och handlat lite "mat" (cigg, energidryck, Pepsi Max, tuggummi).
Jag tog tre nitrazepam (plus två Propavan) till kvällen, vaknade vid sju, tog ännu en nitra och kunde inte somna om. Så lite sömn är dåligt för vem som helst och för mig kan det vara i princip livsfarligt.
Jag önskar så väldigt att jag vore normal.

Här är en bild på mina sovisar och lugnande. Sen har jag ungefär fyra gånger så många pilleraskar med annat i. Känns som om jag äger ett halvt apotek.

 

Mina sömntabletter och lugnande

Jag vill sova! Jag hatar att vara sjuk!

Jag har ätit 15 mg nitrazepam (normal maxdos är 10 mg) samt två propavan. Jag somnade och sov ett antal timmar men vaknade för någon kvart sedan. Jag behöver sömn! Jag är så trött, så trött men kan inte sova. Nu ska jag försöka igen och om det inte går ska jag ta ännu en nitrazepam.
Jag är rädd att bli manisk igen. Jag är rädd att bli psykotisk. Rädd för att bli så djupt depressiv att jag hamnar på sjukhus som i våras. Jag vet inte vad jag ska göra! Jag vill vara frisk! jag HATAR min bipolära f*ing sjukdom!


Det är helt sjukt att jag, för att kunna sova, måste äta dubbel maxdos av narkotikaklassade preparat.
Och att jag nu inte lyckades somna trots de stora mängderna piller.

 Jag i Andy Warhol-stil.

För att det är kul och fult:)

Zombie

Fan, jag vill så gärna skriva positiva och peppande inlägg, men det är svårt när man själv inte är på topp.
Om jag bara kunde bli lite galet glad, var länge sen sist. Vet inte om det kanske beror på min medicin, men jag svajar hellre och är extremt glad from time to time, än att bara gå runt som en zombie och inte få något gjort.

Massa läsare

Kul att vi har fått så många läsare på så kort tid :)
Kommentera gärna och om det finns något särskilt ni vill att vi skriver om, säg till!

Tummen upp från Lea och Lilly

Dysmorfofobin förbi?

Jag har lidit av dysmorfofobi under ett par års tid. Dysmorfofobi innebär inbillad fulhet, någon med dysmorfofobi har ungefär samma syn på sitt utseende som en ätstörd har på sin kropp. Idag har jag gjort något som är så himla stort för mig! Jag har varit på Ica osminkad. Det låter dumt kanske men för mig... Jag är så stolt!!! Jag har nästan inte ens haft ångest!

Senare kommer jag lägga upp ett inlägg om dysmorfofobi och berätta mer om hur det har varit för mig.

Osminkat öga. Snälla, säg inget elakt.

Jag vågade! Jag vågade!

Mer Medidos!

Här har ni två till fina dosetter från Medidos, de har massor av olika färger och mönster att välja bland!

Bloglovin

Eftersom vi är tekniskt efterblivna vet vi inte hur man lägger in en följ-bloggen-länk. Vet någon hur man gör?

Edit: Fixat! :)

Nyvaken

Lyckades somna vid 7 och vaknade nu. Jag kom nyss på att mitt SL-kort gick ut på nyår, så jag är strandad i förorten tills jag har ork att fixa ett nytt. De viktigaste butikerna finns dock i mitt centrum, så det är rätt lugnt.

Pojkvännen kommer hit ikväll, det är nog bra för mig att inte vara ensam, men jag känner mig inte vidare social. Jag vill bara fly just nu, in i en dimma av alkohol eller piller så jag slipper känna allt jag känner. Men jag kommer inte fly, det skulle bara göra allt värre i slutändan.

Jag vill vara frisk och må bra, eller åtminstone gå in en i bra period. Det tär för mycket att må så här.

Jag försöker, men det går inte.

Redan vid 23 var jag trött, säkert på grund av storstädningen och fikan med vännerna. det var så skönt att känna sig trött så pass tidigt, jag kunde till och med somna utan sömnpiller.
Somnade vid 23.30 och vaknade igen vid 03. Varför kan jag inte sova mer?!
Jag behöver verkligen mer sömn, blir helt konstig i huvudet när jag sover för lite. Främst blir jag dissociativ, och det är sjukt jobbigt. Blir rädd för mig själv i sådana lägen.

I morgon har jag en del viktigheter att ta itu med, så jag behöver egentligen vakna vid 9 helt utvilad, men så lär det nog inte bli. Sitter uppe och röker och är jävligt kaffesugen, känns ju typ som att det är morgon.

Ja, ja.. Lite positiva saker då!

• Min lägenhet är superstädad och jättefin.
• Jag har inte skadat mig själv på någon månad.
• Jag har Lilly, som är bäst och vackrast <3
• Jag har en bra mamma som ställer upp för mig.
• Och jag har förstås mina underbara katter.

Nu ska jag fortsätta röka bort lite pengar, kanske dricka en kopp te och sen förhoppningsvis lyckas somna med eller utan piller.

Hur svårt kan det vara?

Att äta
Att sova
Att existera
Att leva?
Tydligen extremt svårt.

Min kropp

Hur ska detta gå? Jag ska göra ett modell-jobb och bad min pojkvän ta en helkroppsbild på mig så att jag ska få en uppfattning om hur jag ser ut. "Det har varit värre" sa han och menade att jag har gått upp i vikt. Tack, jag vet att jag ser stor ut. Tänk också på att jag har svart som sägs ha en förminskande effekt. Det lustiga är att jag väger samma som när jag var som smalast tidigare. Tydligen ser jag fetare ut ändå.
Jag trodde i ärlighetens namn att jag inte var fullt så stor. På nyår sa två vänner att jag är mager och att jag borde äta mer. Bullshit.
Bilden är beskuren och svart-vit för att minska risken för igenkänning.

Konstig i huvudet

Jag tog Oxascand (Sobril) för att dämpa eventuella blivande psykotiska tillstånd.
Min älskling ringde psykjour och jag ska få en tid i morgon.
Jag känner mig märklig i huvudet. jag har köpt cigg och energidryck och ätit ett äpple för hon i jouren sa att jag ska äta.
Jag känner mig konstig. Jag var nära att säga att vara bliva heta kallas är kopulaverb till han i kiosken. Det är konstigt. Jag är inte som jag ska.

Lea är finast i världen.

 Färgen på asken är finare i verkligheten.

Min hand ser röd ut igen. Kanske är den det.

Psykos?

Jag hatar min psykiska sjukdom. Hatar.
Jag fixar inga förändringar. Små små grejer får mig att flippa ur.
Nyårsafton innebar alkohol och en förskjutning att piller-intaget samt ojämn sömn. Det fick mig att flippa ur.
I går fick jag något som skulle kunna liknas vid en psykos. Jag tappade helt bort verkligheten, hamnade som i en bubbla, talade osammanhängande, associerade på extremt konstiga sätt och hela mitt jag var borta. Jag kunde inte fokusera på något, upplevde känslor som det inte finns ord för och annat som jag inte kan beskriva. Verkligheten var en enda röra. Om man kan säga att den alls var. Och idag har jag bara vaga minnen av det hela. Jag var inte jag. Min pojkvän blev livrädd och ville ringa psyk. Tydligen tog jag en kniv och höll mot handleden (jag skadar annars inte mig själv och jag är inte självmordsbenägen). I dag ska han ringa psyk och fråga vad han ska göra om något liknande händer igen. Tack och lova varade tillståndet bara i ett fåtal timmar. Tack och lov har jag en pojkvän som tar hand om mig. Men jag vill kunna ta hand om mig själv.
För att kunna sova fick jag äta fyra(!) nitrazepam. En normal dos ligger på en till två tabletter.
Förlåt för illa skrivet inlägg.

-------------------

Nu ska jag äta frukost, det vill säga dricka kaffe.

-------------------

Lea: Du är så jävla duktig! Go girl!

God eftermiddag!

Hej!

Nu har jag städat i en timme och ju mer jag gör desto mer energi får jag, det känns jävligt bra!
Jag är fortfarande lite stressad, vet inte om jag hinner bli klar med allt jag "behöver" göra, men det löser sig nog.

I natt måste jag försöka vända rätt på dygnet, det funkar inte att jag går och lägger mig vid 05 och vaknar vid 14. Men tiden mellan 00 och 5 går så snabbt, vid 2-tiden bestämmer jag mig typ alltid för att jag ska lägga mig vid 3, sen blir klockan 4, och sen 5... Den här natten ska jag skärpa till mig.
Nu, mer städning!

Inre stress

Imorgon ska ett par bekanta komma över och fika, det finns ungefär tusen saker jag måste göra innan dom kommer. Damma, dammsuga, skura etc.

Jag får jämt ångest när folk ska komma hit för första gången, allt måste se perfekt ut, annars känner jag mig oduglig. Jag får jämt för mig att jag har det stökigt hemma, men enligt mina vänner sitter det där mest i mitt huvud.

Vill nog mest vara ensam nu, men det är när jag vill vara ensam som mest som jag behöver ha folk omkring mig. Jag har väldigt lätt för att isolera mig, och gör det med jämna mellanrum även fast jag borde låta bli.

Jag ska försöka att träffa lite vänner den kommande veckan, och gå emot min vilja att isolera mig. Det kommer säkerligen få mig att må bättre.

Svacka

Jag befinner mig nog i en djupare svacka än vad jag först trodde, har ingen energi och inget känns roligt.

Det finns saker i mitt liv just nu som jag tror kan bidra, under ett halvårs tid har jag helt och hållet lagt all min energi på en annan person och satt mig själv i andra hand.
Det finns nog gränser för hur mycket en människa ensam kan ta, och jag har nått min gräns. Jag har börjat dra mig undan och börjat tänka mer på mig själv nu, men även det är jobbigt. Det är på något sätt lättare att hjälpa någon annan än sig själv.

Jag har funderat på att lägga in mig ett ganska bra tag nu, men är väldigt kluven till det. Min psykolog likaså.
Jag vill inte ge upp och lägga mitt liv i andras händer (och tillfälligt lämna mina katter), men samtidigt vill jag inte gå runt ensam hemma i en tät dimma av ångest som hindrar mig från att leva.

Dosett!

Vi fick en fråga om var dosetten kommer ifrån och den är från apoteket. Kostar runt 150 kr (om jag inte missminner mig), heter Medidos och finns i massa olika färger och mönster.
Väldigt praktisk är den också. :)

Så här ser den ut på insidan :)