Firande, känslomässig yrsel och smink

Jag börjar känna mig osäker på om jag orkar fira nyår. Men jag ska. Jag ska. Jag ska. Jag skulle bli så besviken på mig själv annars.
Mina vänner (men inte Lea :( ) och jag ska till Slussen och det är så sjukt mycket folk där vilket känns jobbigt. Först ska pojkvännen och jag hem till en av vännerna och förfesta lite. Jag försöker att inte tänka för långt framåt, bara ett litet, litet steg i taget. Fokusera på det positiva. Det kommer att bli bra!
Jag är nu nästan klar med sminket, bara lösögonfransarna och eyelinern fattas. Blev det fint?

En liten bild på min nästan färdiga sminkning!

Väluppdaterad blogg och nyår!

Vår ambition är att skriva minst fyra inlägg om dagen, att ha den som en dagbok varvad med anti-ångesttips.
Om någon har något tips, skriv gärna!


----------------------


Snart är det dags för nyårsfirande. Jag har oroat mig mycket och försökt ta små, små steg i taget, något som har fungerat. Nu har jag duschat, fixat håret och helt bestämt vad jag ska ha på mig. Det känns väääldigt bra att veta att jag är så gott som klar med allt och snart ska jag iväg till en kompis. Tråkigt nog har inte Lea möjlighet att följa med. Vi ska fira en annan dag i stället. Det ser jag fram emot!
Jag ska tillsammans med två goda vänner till en klubb och jag hoppas verkligen att det ska kännas okej trots massa folk. Jag kommer inte kunna ta Sobril heller eftersom jag ska dricka alkohol.
Tråkigt nog vågar jag inte visa allt jag ska ha på mig (igenkänningsrisk). Det får räcka med en bild på mina glittriga ben. :)

Mina ben. De glittrar mycket mer i verkligheten :)

/Lilly

Nyårsafton

Det verkar inte som att det blir något firande för min del, piller råder ingen bot på min oro nu.
Jag får ha det mysigt med mina små djur istället, nyårsafton är ändå överskattad.
Funderar på att festa till det nästa helg istället, ett alternativt nyårsfirande typ.

Nu ska jag ta och diska lite.

Puss!
Lea

Ytligheter

Senaste veckan har jag inte orkat tvätta av mig sminket på kvällen, vilket nu har lett till att mina ögonfransar gått av på hälften ungefär. Det blir nog till att klistra på jobbiga lösögonfransar ikväll...

Innan slarvet...

Gott nytt år!

Ångest över hur jag ska orka dagen, kvällen natten. Men det SKA gå. Det måste gå.
En nyårshälsning till er som läser! Hoppas ni mår bra.

Ps. Jag lyckades somna igår.

Väckt mitt i natten...

Jag lyckades faktiskt somna även om jag sov lätt.
Sömnen blev dessvärre kortvarig. Klockan två bestämmer nämligen min mamma sig för att ringa mig. Så nu är jag vaken. Kul. Ska (suck) ta en till tablett. MÅSTE sova i natt, jag riskerar att få en mental kollaps om jag inte sover ordentligt.

Usch. Ännu ett sömn-inlägg.

Lilly mitt i natten

Förresten! Att vi har så otydliga bilder beror på att vi ogärna vill bli igenkända om någon vi känner mot förmodan skulle hitta hit. De som jag har lagt upp nu i detta inlägg är verkligen på gränsen. Att vi har bilder på oss alls beror på att det är personligt och trevligt.
Jag är verkligen inte den typ av person som jag ser ut att vara på bilden måste jag tillägga :)

Godnatt!

Hej!
Nu har nyss tagit ett par lugnande för att komma ner i varv, det känns lite dumt att ta dom när jag mår bra men jag behöver verkligen vända rätt på dygnet.
Det blir lite sömntabletter inatt också, jag har inte tagit dom på ganska länge efter alla konstigheter jag har hittat på under påverkan av dom. Tror dock inte att jag kommer hitta på några dumheter inatt :P

Imorgon ska jag försöka uppdatera lite bättre, har en känsla av att imorgon kommer att vara en bra dag.

Kvällsmys

Jag brukar bara tända ljus när jag har folk på besök. Men det är faktiskt riktigt trevlig med tända ljus i ensamheten också. Man borde nog göra mer saker bara för sig själv.
Jag har för vana att sätta andras behov framför mina egna, det senaste halvåret har jag knappt tänkt på mig själv över huvud taget. Men jag har börjat släppa taget och börjat lägga fokus på mig själv och min egen lycka. Och det är jag lite smått stolt över.

Sömntabletter

Nu har jag ätit lite mat och känner mig ganska duktig. Vilket är lite löjligt.

Min dator beter sig dumt och jag är rädd att den ska krascha.

I morgon är det nyår och jag hoppas att jag ska kunna njuta av kvällen. Jag ska bli riktigt full och ha kul är planen.

Nu SKA jag lyckas sova! Eller försöka. Tre Propavan och en Imovane bara och ingen benzo. Jag vill inte behöva benzo! Benzo är förrädiskt. Jag tror att det kommer gå att sova ändå. Jag är oerhört trött. Det är verkligen sjukt att inte lyckas med något så naturligt som att sova utan att ta en massa tabletter. Inte ens äta är jag bra på. Nästan tragikomiskt. Tur att jag vet hur man andas. :)
Jag nämner mina sömnproblem lite för ofta här i bloggen känner jag. Efter detta inlägg ska jag försöka skriva mindre om dem!

Och bara för att jag tror att ett inlägg med bild känns roligare än

inlägg utan kommer här en bild på nattens piller och min hand.

Nja, inte så kul kanske :)

/Lilly

Ps: Min hand är inte röd och konstig i verkligheten (tror jag :))

Energi!

Nu börjar energin komma tillbaks, nästan lite för mycket. Vid den här tiden borde jag börja varva ner för att sen kunna somna i lämplig tid. Men jag ska inte klaga, jag mår bra nu och det är jätteskönt! :)

Jag har tänt lite ljus hemma och druckit en varm kopp te, tänkte snart ta en långt bad med hårinpackning, ansiktsmask och annat mys. Men först ska jag se på någon tv-serie.

Skriver mer sen.
Puss!

Upp och ner, ner och upp...

Jag missade även den nya tiden hos min psykolog, men vi hade ett bra telefonmöte istället. Har haft mycket självskadetankar under dagen, och psykologen tyckte att jag skulle ringa mobila teamet för en bedömning om inläggning. Det gjorde jag dock aldrig. Jag ska försöka ta mig igenom allt det här själv, även fast det vore bekvämt att lägga in sig..
Nu mår jag avsevärt mycket bättre än vad jag gjorde när jag vaknade (vid 14-tiden) och det känns som att varje timme blir lättare.

Imorgon är det nyårsafton och jag hoppas att jag kommer känna mig hyfsat stabil då, så jag kan fira med Lilly och några andra fina människor.

Det är så jäkla tufft att jag svänger så i mitt mående och humör, vet liksom aldrig hur jag kommer må några timmar eller dagar framåt. Det blir många saker som jag får ställa in.
Är oerhört glad över att jag har så underbara förstående vänner som accepterar mig för den jag är, och inte dömer mig.

Tack Lilly för att du finns, du är min lilla guldklimp!

Modevisning och matproblem

Idag är jag hyfsat nöjd med mig själv. Jag har varit på två banker och fixat bankdosor (heter det så?) samt handlat en kjol till nyår. Det tog många timmar, många jobbiga timmar men jag fixade det!
Bitvis har jag mått fruktansvärt dåligt av alla intyck och haft stark ångest. Jag tog med en ask Sobril för att vara på den säkra sidan men lyckades avstå från att ta någon.

Jag har inte ätit något alls idag. Kaffe, vatten, en halv energidryck. Inte mer än så. Jag vet att det är fruktansvärt dumt men jag känner inte vare sig hunger eller sug. Min spontana tänke är "om jag ändå inte känner för att äta är det bäst att jag avstår. Det är ju bara positivt att gå ner i vikt". Tanken, vet jag, är så felig den kan bli men finns ändå där. Jag hade en många gånger snyggare kropp när jag vägde åtta kilo mer än vad jag gör nu. Jag räknade ut mitt BMI i morse. 17,4. Det är vad en genomsnittlig 10, 11-åring har (barn nuförtiden är förvisso ganska feta). Ändå vill jag inte tvinga i mig mat. En bidragande orsak är att jag ska vara med på en stor modemässa i januari och oroar mig för att vara tjock bland de riktiga toppmodellerna (varför tackade jag ja?). Kortast vet jag att jag kommer vara (jag är 170 cm) och även minst snygg. Men jag ska ändå! Jag ska våga!

Lilly

Tips när orkeslösheten kommer

Jag orkar inte diska. Jag kan inte ta mig upp ur sängen. Jag orkar inte lägga kläder i tvättkorgen och plocka in andra i garderoben. Jag känner mig handlingsförlamad. Jag orkar inte ta ut katterna. Det kräver energi som jag saknar. Jag orkar inte plocka fram frukost. Det är ett så stort projekt.
Men diska bara två gafflar! Men kräng ett enda plagg och lägg i tvättkorgen! Men gå ut i pyjamas/börja med att ta på dig ett par strumpor! Men sätt ett filter i kaffebryggaren och ta fram en smörkniv! Små, små, små steg kan fungera. Efteråt kan jag känna mig alldeles matt men i bästa fall också hyfsat nöjd med mig själv.

 

Lilly

En veckas tabletter

Nyss fyllt min dosett. Såhär många pillerkartor går åt på en vecka. Jösses!

Jag äter tolv tabletter om dagen plus sömntabletter och lugnande. Så ungefär 14 piller om dagen blir det, vilket är mer än 5000 tabletter om året. Jag önskar att jag var en person som inte behövde psykofarmaka och drog mig för att ta en Alvedon. Önsketänkande.

Någon "klok" person sa: Viktiga människor äter mycket tabletter. I så fall är jag mycket viktig!

Ännu en natt avklarad!

Somnade slutligen i natt. Blir så sjukt trött dagen efter av alla tabletter. I dag ska jag iväg till banken med pojkvännen och fixa en försenad (hjälp!) hyra.
Jag har vag, oidentifierbar ångest  och hoppas verkligen att den inte kommer att hålla i sig eller bli värre.
Snäll Gud, var på min sida!
Nu dags för kaffe!

 Ungefär så känns det

Sömnlös och utmattad.

Jag kan inte sova!
Min pojkvän är väldigt orolig över att jag inte somnar trots sömntabletter. Jag förstår honom, det är helt sjukt att jag inte kan sova.
För några timmar sedan tog jag en nitrazepam, en Imovane och två propavan. Jag är väldigt trött men jag kan inte somna hur jag än försöker. Jag ska ta en Imovane till och försöka somna igen. HOPPAS att det går. Hoppas att mina sömnproblem är övergående.

Vardagslycka - att tänka positivt

Mitt tänkande i vardagen är trots allt mycket positivt. Jag kanske skulle kollapsa totalt annars. Missar jag bussen tänker jag glatt att jag hinner röka en cigarrett. Är en kassörska otrevlig så ler jag snällt för att muntra upp henne/honom. Går något jag tycker om sönder tänker jag att det var tur att det inte var något jag tycker ännu mer om eller så tänker jag att det går att laga eller kanske göra om till något annat. Glömmer jag mina cigarretter köper jag nya och är glad över det eftersom det innebär att jag har fler cigg hemma utifall att jag skulle hamna i ett krisartat ciggpank-läge. Snubblar jag blir jag glad om jag inte stukar foten. Bryter jag en nagel är jag glad att de andra är kvar. Jag skulle kunna göra en bok på temat ”tråkiga händelser som gör mig glad”.
Kanske beror denna inställning på att jag varit med om så mycket negativt att småsaker ses som vad de är: små.

 Mitt försök att le :)

Stilnoctfunderingar

Jag är väldigt kluven till stilnoct, de är så oförutsägbara.
Vissa nätter fungerar de perfekt, dvs de får mig att somna.
Andra nätter ger de mig enorm energi och får mig att vilja måla och lägga pärlplattor, eller fota massa arty självportträtt. Det är visserligen rätt trevligt, men jag minns väldigt lite av det dagen efter..
Jag har också upprepade gånger vaknat mitt i natten och stigit upp och ätit dumma saker, vilket jag inte minns förens jag dagen efter upptäcker att vissa matvaror saknas/har minskat.

För någon vecka sedan hade jag i sömnen haft rollspels-sex med min pojkvän, konstiga hallucinationer och betett mig väldigt märkligt. Jag minns själv bara fragment av det som hände, men pojkvännen minns ju allt.
Sen dess har jag knappt tagit några stilnoct,funderar på att testa imovane igen.

Oproportionerliga känslor

 Jag undrar hur det skulle vara att inte vara psykiskt sjuk, att inte ha återkommande depressioner och manier. Jag tänker att jag inte identifierar mig med min psykiska sjukdom men samtidigt påverkar den allt jag gör i och med att mitt humör styr sig självt helt. Min självbild skär sig kanske mot verkligheten. Handlingar runt mig och mina känslor saknar, när jag är i en ”sjuk”, period, så gott som helt koppling. Ångest. Lycka. Orkeslöshet. Ångesten är inte orsakad av negativa, svåra händelser runtom. Lyckan är inte skapad av roliga, trevliga, positiva saker. Bristen på ork har inte något att göra med vare sig sömn, mat eller aktivitetsnivå. Känslorna bara är. Glädje kan komma där ångest skulle passa bäst. Ångesten kan ta över när livet egentligen ser ganska bra ut. Mitt jag, mina tankar får anpassa sig till känslorna för känslorna är nästan helt oberoende av omgivningen och runtvarande händelser.

/Lilly

 

Bild hittad på nätet

Tillfälligt hjärndöd

Har varit orkeslös hela dagen, den drygt 30 minuter långa vistelsen i centrum var jättejobbig men jag klarade ju av att göra det jag skulle.
Kan inte fokusera på något över huvud taget nu, sitter framför datorn och spelar Bejewled istället för att göra något vettigt. Men jag antar att det är bättre än att bara ligga i sängen och inte göra något alls. Jag måste försöka se till det jag faktiskt gör, istället för att tänka på allt jag inte gör. Man går så lätt ned sig i självförakt och tråkigheter då. Snart mår jag bättre, det vet jag.

Ledsen för ett konstigt inlägg, men behövde skriva av mig lite.

Puss på er.

Fulmotorik

Jag gjorde nyss något oerhört begåvat. Jag hade handlat cigg åt mig och pojkvännen. Jag stod vid dörren, han några meter bort. Jag tog hans ciggpaket, ropade "tänk fort!" och försökte kasta det till honom. På något sätt lyckades jag med konststycket att kasta det så att det hamnade ovanpå en taklampa som sitter mycket högt upp. Älskling skrattade så att han grät.

Min fulmotorik har inga gränser! Jag skyller på mina läkemedels bieffekter.

Mitt paket

Fysiskt som påverkar dig psykiskt

Att röra på sig är väldigt, väldigt bra. Mycket bättre än vad man tror att det är. När orkeslösheten är som störst vill man det som minst trots att det är då man behöver det som mest. När jag inte orkar ta promenader eller när det som nu är för kallt och mörkt ute gör jag joggingsteg på stället inomhus i ett par, tre minuter. Efteråt mår jag faktiskt lite bättre, orken blir större. Jag har gjort detta till en vana och för mig tog det ungefär en vecka att få in det. Att göra hundra ”jogginghopp” är så många gånger bättre än att vara helt stilla fysiskt.
Det låter så äckligt klyschigt men det är verkligen värt att testa. Det psykiska och det fysiska hänger ju faktiskt ihop.
Så testa det! Funkar det inte så är det ju bara att sluta. Viktigast är nog att inte ställa för höga krav på sig. Att försöka och misslyckas är i sig att lyckas i och med att försöket i sig är ett så stort steg.

Piller

Jag lyckades somna snabbt av nitrazepam och propavan igår och har sovit bra och länge. Lycka! Mindre kul är att nitrazepam är ett ganska kraftfullt benzo-preparat (det vill säga mycket beroendeframkallande) och att bli tablettmissbrukare är det sista jag vill.
Vaknade för någon timme sedan. Jag har satt på kaffe vilket ihop med mina mediciner kommer att utgöra en bra frukost.
Något fel är det när jag drabbas av en mani trots alla mina tabletter. Jag undrar om jag egentligen behöver alla. Jag skulle dock aldrig våga mig på att sluta med någon tablett eftersom risken finns att jag skulle kollapsa mentalt.

Min kostcirkel:
Litium i ganska hög dos
Antiepileptikum i mellanhög dos
Neuroleptikum i låg dos
Antiångestpiller i mellanhög dos
Sömntabletter i enligt mig för höga doser
Lugnande så sällan jag kan
Kaffe
Cigaretter

Mina fantastiskt goda vanor i ett nötskal.
Jag är inte så galen som det låter. Bara svårmedicinerad.
Kaffedags!

/Lilly

 

Oro

Jag känner hur det kryper i hela kroppen, mest kännbart i magen och bröstkorgen. Måste trotsa det och försöka ta mig ut ändå. Jag behöver köpa mat åt mig själv (mindre viktigt) och lite tonfisk till katterna (mer viktigt), behöver även gå förbi apoteket och hämta ut lite mediciner. Känns läskigt att gå ner till centrum och att vara bland massa människor som jag får för mig stirrar på mig. Jag VET att det bara sitter i mitt huvud, men det gör det inte mindre svårt...

Concerta

Jag tror (och hoppas, hoppas, hoppas) att det är Concertan som hjälper mig att må bättre.
För jag får mer saker gjorda nu, mitt behov av att ta lugnande piller har minskat, jag upplever också att jag blivit mindre känslig. Och så röker jag mindre också! :)

Vad det gäller biverkningar har jag inga längre, men de första 3 dagarna mådde jag åt helvete psykiskt.
Jag hade mycket tankar på att skada mig själv (lyckades låta bli dock!), var extremt känslig och hade lätt till tårar. Jag var nära att sluta med Concertan då det var som värst, men är nu glad över att jag red igenom den stormen.

Nattbild

Jag gör märkliga saker på Stilnoct, bland annat självporträtt.

Glad!

Idag har varit en väldigt bra dag!
Fikan med Lilly och exet var mysig, och efter den åkte jag hem till min pojkvän.
Där var det också rätt mysigt, men vi var väldigt osynkade, jag var överenergisk
och glad, och han var trött och seg.
Så jag åkte hem istället för att sitta där och vara vaken hela natten, 

har inte så stort behov av sömn just nu..

 

Kaffe och Cola Zero är bäst...

.

Vänner, pojkvän, piller

Nu är jag hemma efter en för mig ovanligt social och lång dag. Dagen har varit väldigt bra bortsett från att jag har varit mycket trött.
Jag fikade med Lea och hennes ex som jag skrev tidigare. Det var jättetrevligt! Efter det träffade jag två andra goda vänner som jag såg en pjäs med.
Jag kom hem för inte särskilt längesen och har hunnit med att både småbråka och bli sams med min pojkvän. Annorlunda, vi bråkar ungefär aldrig. Bråket handlade om mina mediciner och var fullkomligt onödigt.
Nu har jag tagit två nitrazepam och ska försöka mig på att sova. Eventuellt ska jag måla naglarna först. :) Önska mig lycka till!

 

Dessa lack är bäst och nästan gratis!

/Lilly

Bättre!

Nu känns det mycket bättre, är fortfarande orolig i kroppen men har ändå kraft nog att ta mig hemifrån.
Jag har gjort mig i ordning och ätit en väldigt sen frukost. Nu ska jag fixa det sista med sminket och börja förbereda mig på att lämna hemmet, ska bli underbart att träffa lilla Lilly och exet :)

God typ morgon!

Eller eftermiddag.
Jag somnade tillslut och gick upp för ett par timmar sedan. Skönt att jag inte vaknade för tidigt (positiv!)
Jag ska träffa Lea och hennes ex i dag och fika. Sen ska jag träffa två andra vänner. Jag tror att jag kommer orka men lägger nog ner lite Sobril i väskan för säkerhets skull. Att veta att jag har tillgång till lugnande gör att behovet av dem minskar.
Jag oroar mig för att mina litium ska ge mig njurskador.
Jag oroar mig för att jag inte ska kunna sova i natt.
Jag oroar mig för att dagen ska bli för mycket.

Nedan bild på mig

Tips: Kolla ALLTID upp din läkare!

Ett tips till alla är att ALLTID kolla upp era läkare. ALLTID. Det är ditt liv det handlar om.
På http://www.doktorsguiden.se/ finns nästan alla läkare i Sverige listade och där finns också möjlighet att betygsätta dem samt se vad andra tycker. Googla även! Kolla upp behövs då det tyvärr finns ett antal riktigt dåliga läkare därute.

Kommentera gärna och tipsa om ni stött på riktigt dålig/bra läkare!

Bilden passar inte riktigt in men är rolig!

Men det blir bättre..

Jag vaknade för en timme sen, var nästan omöjligt att gå upp ur sängen.
Sitter nu i mitt vardagsrum och dricker kaffe och målar naglarna, om 20 min går bussen som jag måste ta för att kunna träffa min psykolog. Att klä på mig och sminka mig inför det är ett för stort projekt just nu, men jag måste hemifrån snarast i vilket fall som helst då mina cigg är slut. Men psykologen kommer jag tyvärr inte iväg till. Men för att se på det positivt har jag blivit mycket bättre på att komma iväg på avtalade möten senaste månaderna, så jag kommer inte straffa mig alltför hårt för att jag inte kommer iväg idag.

Jag har gjort upp planer för att träffa mitt ex och Lilly för en fika på stan senare under dagen, och det tror jag faktiskt att jag kommer lyckas med. Saknar Lilly och det här är sista chansen att träffa exet under hans besök i Stockholm.

Nej, nu ska jag höra av mig till psykologen och berätta att jag inte kommer, och försöka göra lite småsaker här hemma.

Puss på er.

Insomnia, trötthet, benzo

Trots 7,5 mg Imovane och en tablett melatonin kan jag inte sova. Nu har jag tagit en propavan också.
Jag oroar mig för att jag tror att jag håller på att bli läkemedelsberoende.
Under mer än en månad har jag tvingats äta stora doser starka sömntabletter varje natt (nitrazepam, Imovane) och lugnande (Sobril) på grund av en långdragen mani/hypomani. Annars äter jag bara sömntabletter några gånger i veckan och då oftast tabletter som inte är beroendeframkallande.
Min pojkvän oroar sig också och vill att jag kontaktar läkare snarast för att komma fram till hur vi ska göra för att jag ska kunna sova. Jag vill inte behöva äta högre doser, jag vill inte bli beroende av sömntabletter. Jag hoppas att det finns något ofarligt fungerande preparat men jag vet att det är önsketänkande.
Nu ska jag lägga mig igen. Jag hoppas på det bästa. Sömn.

Kort presentation av Lea

Hej!
Jag heter Lea, är 22 år och är bosatt i Stockholm. Bor i egen lägenhet sen 4 år tillbaks med mina underbara katter.
Jag är diagnostiserad med Borderline personlighetsstörning, ADHD, ätstörningar UNS samt Dysmorfofobi, lider även av lätt social fobi i perioder.

Jag svänger väldigt mycket och snabbt i mitt mående, men är ganska bra på att dölja det. När det är som värst kommer jag dock inte ens utanför dörren och isolerar mig så gott jag kan. När jag mår som bäst glömmer jag nästan bort att jag är sjuk och gör upp planer för både realistiska och orealistiska saker, köper saker jag egentligen inte har råd med och blir även väldigt kreativ och aktiv.
Jag har svårt att hitta ett mellanläge, men jag känner ändå att jag blivit bättre på det med åren.

Jag började strax innan jul med Concerta, och hoppas att den snart kan hjälpa mig att må bättre, annars får vi se till andra mediciner. Återkommer med information om hur det går.

Lilly om livet – en liten presentation

Jag heter Lilly och har bipolär sjukdom typ 2 plus andra problem som främst är orsakade av det bipolära.
Jag lever tillsammans med en underbar man och ett par katter.

I mina depressiva perioder (som varar länge och kommer tätt) jobbar mitt jag på högvarv med att hantera omotiverade känslor, främst negativa (ångest, orkeslöshet, desperation). Inget annat får utrymme i mitt liv. Det finns inte plats. Jag orkar ingenting. Att slänga soporna kan vara ett dagsprojekt. När jag är i ”friska” perioder finns där fortfarande rester att mitt depressiva jag. Jag hinner liksom knappt bli helt frisk och hel förrän nästa dipp kommer.
I mina maniska perioder är jag en bisarr karikatyr av mig själv. Jag saknar helt konsekvenstänkande, gör mängder av saker, pratar konstant, anser mig inte behöva sova och mycket annat. Senast jag var manisk shoppade jag för runt 20 000 kr. Om inte min sambo funnits och barnvaktat mig dygnet runt vet jag inte vad som skulle ha hänt.

Min nära vän Lea och jag kommer tillsammans driva denna blogg och skriva om våra liv.

Jag i somras