Att röra på sig är väldigt, väldigt bra. Mycket bättre än vad man tror att det är. När orkeslösheten är som störst vill man det som minst trots att det är då man behöver det som mest. När jag inte orkar ta promenader eller när det som nu är för kallt och mörkt ute gör jag joggingsteg på stället inomhus i ett par, tre minuter. Efteråt mår jag faktiskt lite bättre, orken blir större. Jag har gjort detta till en vana och för mig tog det ungefär en vecka att få in det. Att göra hundra ”jogginghopp” är så många gånger bättre än att vara helt stilla fysiskt.
Det låter så äckligt klyschigt men det är verkligen värt att testa. Det psykiska och det fysiska hänger ju faktiskt ihop.
Så testa det! Funkar det inte så är det ju bara att sluta. Viktigast är nog att inte ställa för höga krav på sig. Att försöka och misslyckas är i sig att lyckas i och med att försöket i sig är ett så stort steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera jättemycket! Vi blir så glada :)