Mitt tänkande i vardagen är trots allt mycket positivt. Jag kanske skulle kollapsa totalt annars. Missar jag bussen tänker jag glatt att jag hinner röka en cigarrett. Är en kassörska otrevlig så ler jag snällt för att muntra upp henne/honom. Går något jag tycker om sönder tänker jag att det var tur att det inte var något jag tycker ännu mer om eller så tänker jag att det går att laga eller kanske göra om till något annat. Glömmer jag mina cigarretter köper jag nya och är glad över det eftersom det innebär att jag har fler cigg hemma utifall att jag skulle hamna i ett krisartat ciggpank-läge. Snubblar jag blir jag glad om jag inte stukar foten. Bryter jag en nagel är jag glad att de andra är kvar. Jag skulle kunna göra en bok på temat ”tråkiga händelser som gör mig glad”.
Kanske beror denna inställning på att jag varit med om så mycket negativt att småsaker ses som vad de är: små.
Mitt försök att le :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera jättemycket! Vi blir så glada :)