De onda känslorna är kvar /Lilly

Min pojkvän sa att han skulle ställa in kvällens uppträdande om jag är ensam hemma. Helt sjukt. Det går liksom inte, Turligt nog ska jag till lilla Lea fast det är först vid sju. Några timmar hemma bör jag väl klara själv. Älskling är orolig tror jag och jag vill inte att han ska behöva vara det. Eventuellt följer jag med honom till stället där han ska uppträda och är där några timmar innan jag åker vidare till Lea.

Lea messade pojkvän igår efter att ha pratat med mig och läst vad jag hade skrivit här. Jag kanske borde vara upprörd men jag är snarast tacksam.

Jag tog en Iktorivil 2 mg vid frukost i förebyggande syfte. Jag tror att det var klokt gjort av mig även om jag knappt känner någon verkan.
På måndag träffar jag psykologis och jag är orolig att jag sak bli inlagd. Både Lea och älskling tycks tycka att det är en bra idé. Det kanske vore bäst men jag avskyr, avskyr, avskyr det. Det skulle bli åttonde gången om jag inte räknar fel. Varje gång jag har varit inlagd har jag varit fullständigt övertygad om att det har varit den sista. Varje gång har jag haft fel.
På tisdag träffar jag både psykolog och psykiater. Jag har hoppats på Voxra men nu vet jag inte längre om jag vill ha de tabletterna. Allt känns så meningslöst. Jag är seriöst rädd för att få LPT om jag på tisdag mår som jag gör nu och berättar allt (vilket jag kommer göra, jag är alltid ärlig).

Kram

/Lilly