Jag var utan min vid behovsmedicin hela helgen då någon idiot glömde fixa mitt recept förra veckan.
I normala fall vore det ingen katastrof men då jag har mått väldigt dåligt har jag verkligen behövt mina lugnande.
Jag trodde att situationen skulle lösa sig i går då det var måndag = vanlig arbetsdag, men så blev det inte.
Jag satt i telefon mellan kl 10 och kl 16 och försökte få en riktigt jobbig jourläkare att skriva ut mina pills, men han vägrade. Jag fick dock aldrig prata med honom själv utan min KBT-terapeut fick medla. Väldigt udda.
Hans förklaring till varför han inte ville skriva ut dom var att dom är vanebildande och narkotikaklassade.
Eh.. Ursäkta? Jag har ätit dom i cirka ett år och det finns inga planer på att jag ska sluta med dom.
Något som jag tyckte var märkligt var att han utan problem kunde skriva ut sömnmedicin åt mig (utan att jag bad om det) och dom är ju också narkotikaklassade.
Han gick (efter mycket tjat från min terapeut) med på att jag skulle få komma förbi mottagningen och hämta upp några piller, men jag förklarade att jag verkligen inte kunde det. Jag kunde knappt gå ut genom dörren, än mindre åka 30 minuter med buss till ett stort köpcentrum där mottagningen ligger. Jag är sociofobisk när jag mår dåligt, och det står i mina journaler.
Min handläggare på boendestödet ringde in till mottagningen och bad dom att skicka mobila teamet till mig för att lämna min medicin, men läkaren tyckte inte att jag var i tillräckligt stort behov av det.
Den bedömningen gjorde han alltså utan att ens ha pratat i telefon med mig. Idiot.
Jag skakade och grät och var helt förstörd under alla dessa samtal, i normala fall är jag väldigt lugn och sansad. Men jag var verkligen i upplösningstillstånd och hade riktig panik.
Det slutade med att jag inte fick mina mediciner.
Är fortfarande så jävla arg, så jag ber om ursäkt för att jag skrivit dåligt.
Lea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera jättemycket! Vi blir så glada :)