Jag är rädd att i dag ska vara min sista dag i friheten, att jag ska låsas in i morgon om jag lever då. Efter psykologsamtalet har jag all anledning att oroa mig. Tänk om min psykiater bedömer att jag är så självmordsbenägen att jag inte får vara ute i friheten? Det vore kanske en korrekt bedömning, risken är stor att jag kommer ta livet av mig.
Jag tog en kort promenad på kanske 4-5 km och passade även på att handla Pepsi Max. Det var så längesen jag gick. Promenaden tog jag delvis för att komma ifrån tabletterna, för att pojkvän inte ska komma hem i kväll och hitta mig död. Jag sitter här nu och funderar på att ta en överdos. Jag vill men försöker samtidigt kämpa emot, vet ej varför.
Jag vet inte vad jag vill eller jo, jag vet att jag vill dö, att jag vill slippa livet. Samtidigt vill jag inte såra någon. Varför ska allt vara så svårt?
Jag förstår dig, att vilja dö, och samtidigt inte är en sjuk känsla, man vet inte var man skall ta vägen.
SvaraRaderaMen eftersom uppenbarligen har du huvudet på skaft, du är ändå lite i funderingar på att leva vidare, då kanske du överdoserar, hamnar på psyk och blir inlåst.
Då kanske du skall låta bli för att inte bli inlåst och äg där inne..
Kram
Nej, gör inte det.
SvaraRaderaJag tror nog att mitt uppe i all skit finns det ändå ljuspunkter i ditt liv...
KRAM !!!
Tack.
SvaraRaderaMen jo, tänk på din pojkvän, tänk på Lea.
Du betyder något för många människor, även om du
inte tänkt på det, så har du förändrat deras liv, utan dig hade de gjort något helt annat...
KRAMAR !
Du bör tänka på dig själv i första hand, alltid.
SvaraRaderaMen tänk om Lea skulle ta livet av sig ?
Hur hade du känt ?
Om du skulle må skit av det, hur tror du att hon skulle känna... ?
Kramar
Det känns så dumt att säga ''gör det inte'', för det är ändå ditt val. Men jag tycker inte att du ska göra det. Och det kan bli bättre. Kämpa på för att inte ta tabletterna, jag vet att det kan vara svårt, men du klarar det!
SvaraRaderaStor kram skickar jag till dig också.