Så ångestfylld

Ångesten tuggar på mig igen. Jag har motvilligt tagit en Sobril för att dämpa den och hoppas att det kommer hjälp något. Helst vill jag kunna hantera det hemska känslorna själv. Jag vill inte behöva starka tabletter för att klara mig. Jag äter ju fyra mediciner dagligen redan, livsuppehållande skulle jag kalla dem. Det finns folk som undviker Alvedon för att de inte vill ta tabletter. Det känns intressant då jag själv behöver 15 piller om dagen för att existera, ibland fler.
Tänk vad mycket jag hade kunnat göra om jag varit frisk. Jag vill bli frisk så oerhört gärna. Jag orkar inte må såhär, jag är rädd att tappa hoppet om att bli normal igen, något jag faktisk var i tre år.
Tre saker: Ångest, orkeslöshet, extremt dåligt självförtroende. Om de tre sakerna suddades ut skulle jag kanske kunna leva normalt.