Har verkligen inte mått bra. Träffade psykolog idag (hon är bäst). Stesoliden och Zyprexan gör mig trött. Jag vaknar på morgonen helt borta och det första jag ska göra är att ta likadana tabletter som orsakade tröttheten. Det känns lite.. Ja. Utmattande. Jag sover i alla fall bra och har inte ätit vare sig nitrazepam eller Propavan på två nätter. Jag ska inte äta några sömntabletter i natt heller om jag kan låta bli.
Just för tillfället känner jag mig hyfsat normal och jag hoppas verkligen att det beror på tabletterna och att det inte handlar om en tillfällig uppåtdipp (om det nu är ett ord).
Psykolog pratade om att lägga in mig om det inte blir bättre. Jag skulle kunna gå med på det om det inte vore för att jag måste ta hand om hundarna. Om läget inte har förbättrats eller om det har blivit värre när föräldrarna kommer hem så tror jag att jag ska gå med på att bli inlagd trots att jag avskyr det.
Självskadetankarna kommer och går.
Jag hatar att vara bipolär.
Jag kommer aldrig sluta vara det.
Jag kommer behöva äta mediciner hela livet.
Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som inte kan spontanläka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera jättemycket! Vi blir så glada :)