En liten bild /Lilly

Vi slänger in lite för få bilder eftersom vi är rädda att bli igenkända. Jag hoppas att bilden nedan inte är alltför tydlig.
Jag mår förresten jättedåligt och jag är sjukt trött.

Jag i rosa inte särskilt glad

Hemma från psykologen och dödsönskan /Lilly

Nu har jag varit hos psykologen och jag har berättad precis allt (eller så mycket som jag hann). Jag har som alltid varit helt ärlig. Hon verkar tycka att jag eventuellt borde läggas in vilket jag kan förstå men jag vill verkligen inte. Avskyr det. Avskyr att känna mig ägd.
Psykolog blev orolig när jag berättade om att jag tagit för många piller (jag gör annars ALDRIG sånt), att jag planerar ett självmordsbrev, att jag inte bryr mig om mitt liv alls, att jag verkligen vill dö, att jag har väldigt mycket ångest, att jag hela tiden lockas att överdosera sömntabletter, att jag har kollat upp hur höga doser det behövs för att dö och så vidare.

I morgon ska jag träffa psykolog igen och även psykiater. Jag vill inte längre ha någon ny medicin, varför skulle jag ha det om jag ändå ska dö? Psykolog bad mig berätta för psykiater allt jag har berättat för psykolog men jag vet inte om jag vill prata så mycket, jag är rädd att jag ska bli inlagd. Jag inser ju att jag är en fara för mitt liv och är man det bör man få slutenvård om jag har förstått det hela rätt.

Jag har så fruktansvärt dåligt samvete över alla människor jag skulle såra om jag väljer att ta en dödlig dos tabletter. Jag är en så otroligt hemsk person. Jag förtjänar inte att leva.

Gravid? /Lea

Nu är det dags att ta reda på det, jag tror (och hoppas verkligen) att jag inte är det...
Berättar när jag vet hur det står till.

Wish me luck!

Lea

Ångest och psykologbesök /Lilly

Jag har sjukt mycket ångest trots att jag tagit en lugnande tablett. Om en halvtimme ska jag åka till psykolog och tala ut om mina självmordstankar. Undrar hur det kommer gå. Jag är rädd för att bli inlagd men samtidigt skulle det aldrig falla mig in att ljuga om mitt mående.
Kanske borde jag ta en tablett till men det känns så missbrukigt. Jag tar ALDRIG mer än vad jag är ordinerad annars. Så det ska jag inte göra nu heller.
Jag har sminkat mig ordentligt eftersom det kan ha en lugnande inverkan på mig men ångesten håller sig kvar. Nu kommer jag alltså en måndag gå runt i värsta fest-sminkningen. Bra där.

Världens finaste läppstift som Lea gav mig <3

Ögonvärk /Lea

Jag har nu varit vaken i 34 timmar men känner mig inte trött alls, jag vet att jag måste försöka sova då jag riskerar att skeva ur helt annars.
Jag har känt mig lite märklig och halvt hjärndöd i några timmar men det har varit hanterbart.
Det går inte så bra att skriva, så jag skriver mer efter jag har fått lite sömn.

Lilly, du ska inte känna att du varit till något besvär, för det har du verkligen inte. Jag älskar dig och vill finnas för dig så mycket jag bara kan. Du är underbar och du är alltid välkommen hit.

Puss
Lea

Ett stycke Lea

Picknick /Lea och Lilly

Vi hade en ungefär 15 minuter lång picknick men gav upp då det var för kallt. Lite rosévin blev det ändå. Leas hund var det främsta skälet till att vi gick in. Hon tyckte att vi var helgalna som ville sitta ute i kylan. Nu är det dags för mer rosé! Vi tänkte bli lagom berusade och inte jättefulla men man vet aldrig hur det går. Måttlighet har aldrig varit vår starka sida precis.

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Oj, vi började skriva det här inlägget för drygt en timme sen, men fastnade framför webcamen igen och glömde bort att vi höll på att blogga..

Som ursäkt för vår virrighet får ni en till bild.

Edit: Bild borttagen pga igenkänningsrisk :(

Nu är vi tillsammans! /Lea och Lilly

Hej!
Nu är vi hos Lea och har det mysigt, vi fick frågan av en granne till Lea om vi är systrar.
Mycket märkligt då vi utseendemässigt är så olika man kan vara, längd, kroppsform, hårfärg, sminkning, kläder och så vidare. Men vi fick också höra att vi var fina och det kändes väldigt bra.

Vi har suttit och lekt lite med webcamen, nedan kommer en av bilderna.
Möjligtvis aningen redigerad. :)

Lea till vänster och Lilly till höger. Obs! Lilly har ingen knöl i ansiktet, det är hennes hand :)

Snart ska jag till Lea + kläder /Lilly

Jag åker till Lea om en dryg timme. Jag tror att jag överlever den timmen. Jag har tagit på mig klänning vilket jag sällan gör. En liten bild kommer nedan, tycker att bloggen har för få bilder. Inga kommentarer om att jag är tjock, tack. Jag vet att mina höfter är oproportionerligt breda.
Att välja ljusa färger är ju knappast smickrande för figuren heller.

En osmickrande bild

Sminkad /Lilly

Nu har jag sminkat mig som bilden nedan visar, Iktorivilen tycks ha hjälpt. Jag mår bättre. Jag vet inte vad jag ska ha på mig dock. Jeans och gympaskor känns måttligt festligt men jag orkar inte sticka ut. Elly och Fredrik kommer inte hänga på. Jag får åka dit själv och hoppas på att någon jag känner är där.

Vad tycks?

Bryta naglarna? /Lilly

Jag misstänker starkt att jag kommer bryta av en nagel när jag trycker ut tabletter ur mina blister-kartor. Än så länge har det inte hänt i alla fall.

Resultatet av mina naglar /Lilly

Smått hysteriska men jag är nöjd med resultatet :)
Jag är van vid att ha långa naglar så det kommer funka bra men jag är fortfarande lite ovan.

För någon vecka sen var det varmt.. /Lea

Då kunde man sitta ute i parker och röka.

Iktorivil och smink /Lilly

Det blev en Iktorivil (en av de starkaste bensodiazepinerna). Jag är betydligt lugnare nu. Jag har orkat duscha, borsta tänderna och sminka mig halvdant. Jag är inte fint sminkad, jag vet. Jag ser helt förstörd ut också, man kan tydligt se att jag inte mår bra.
Visst ser det lite bisarrt ut med mina stirrande ögon? Vill ju inte bli igenkänd. Inga elaka kommentarer, tack :)

Ett öga...

...och ett annat

Picknick med Lea

Lea och jag hade en liten picknick tidigare idag eftersom vädret är så himla bra. 21 grader varmt och strålande sol var det.

Här kommer en liten bild på mig från picknicken. Lea lägger säkerligen ut fler bilder.

/Lilly

Jag i gräset

Så ångestfylld

Ångesten tuggar på mig igen. Jag har motvilligt tagit en Sobril för att dämpa den och hoppas att det kommer hjälp något. Helst vill jag kunna hantera det hemska känslorna själv. Jag vill inte behöva starka tabletter för att klara mig. Jag äter ju fyra mediciner dagligen redan, livsuppehållande skulle jag kalla dem. Det finns folk som undviker Alvedon för att de inte vill ta tabletter. Det känns intressant då jag själv behöver 15 piller om dagen för att existera, ibland fler.
Tänk vad mycket jag hade kunnat göra om jag varit frisk. Jag vill bli frisk så oerhört gärna. Jag orkar inte må såhär, jag är rädd att tappa hoppet om att bli normal igen, något jag faktisk var i tre år.
Tre saker: Ångest, orkeslöshet, extremt dåligt självförtroende. Om de tre sakerna suddades ut skulle jag kanske kunna leva normalt.

Sovdags...

...utan piller.

Modellande

Jag känner mig väldigt glad nu. Jag har fått höra att jag kommer vara en av de smalaste modellerna och jag känner mig inte alls lika nervös längre. Mest pirrig i magen men inte på ett så negativt sätt. Jag är så stolt över mig själv, att jag vågar göra det här. Klockan sju i kväll ska jag åka till kvinnan som gör klänningen som jag ska ha på mig och det känns helt okej. I dag har jag en bra dag, det var längesen! Jag hoppas och tror att det kommer att hålla i sig!

Till Lea

Jag är så otroligt glad över att du finns. Du är en så fantastisk person och jag är tacksam över att ha dig i mitt liv.
När du mår dåligt gör det ont i mig och när du mår bra känner jag mig så glad.
Nu har vi känt varandra i snart 3,5 år och jag är så lycklig över det, över att vi träffades.
Du berikar mitt liv och jag hoppas att jag tillför något i ditt.
Du är bäst!

/Lilly

Jag orkar inte mer

Hur ska jag någonsin kunna leva ett normalt liv? Jag har inte mått bra på nästan två år, har inga rutiner, har helt tappat intresset för allt och det känns som om jag är i en grå gegga. Jag kan inte minnas hur det känns att må bra normalt. Under min 6-7 veckor långa hypomani har jag ju mått fantastiskt bra men på ett extremt, bisarrt, sjukligt sätt. Jag har förstört min ekonomi (kan knappt betala hyran), gått med i (herregud!) Amnesty, tecknat en prenumeration på DN, köpt iPhone, shoppat julsaker, porslin, massa kläder, massa skor, massa, massa grejer till hemmet och mycket mer som jag inte orkar räkna upp.
Brevet jag skrev till jultomten är väldigt talande, jag skulle kunna gå med på nästan vad som helst, bara jag slapp min bipolära sjukdom.
Återigen: Snälla tomten, gör mig frisk!

Sömn och syster

Dags att sova. Jag börjar tro att jag är sjuk, efter evigheter av sömnproblem som lindrats med diverse beroendeframkallande läkemedel kan jag nu sova hur länge som helst i princip. Sömntabletter tar jag fortfarande men nästan bara svaga sådana och i betydligt mindre mängder än vad jag brukade göra. Jag sover 10-12 timmar per natt utan problem sen flera dagar tillbaka! Tyvärr är jag också konstant trött.

 

Nästan sovande

Idag har min underbara syster varit på besök. Vi har pratat och bakat båda kakor och muffins. Jag lyckades trycka undan ångesten och vi hade det riktigt trevligt. Min pojkvän lagade underbart god mat och jag känner mig tjock men försöker skjuta bort de tankarna, något som går riktigt bra.

Inte mina muffins