Tillbaka /Lilly

Jag har nu permission från psyket och jag planerar mitt självmord. Jag har så fruktansvärt ont i själen.
Jag får inte längre ta ångestdämpande tabletter och jag tror inte att jag kommer leva länge till.
Tanken på att dö känns befriande men samtidigt skrämmande. Kommer jag våga ta mitt liv?
Jag vet att jag är en hemsk människa, jag kommer såra så oerhört många människor. Samtidigt kan man väl inte leva enbart för andras skull?
Väger förresten 51,5 kg vad nu det spelar för roll.

/Lilly

Vill dö /Lilly

Men det är inget jag kan säga till någon i och med att det skulle innebära att jag inte får gå ut och röka. Livet känns så fruktansvärt meningslöst och plågsamt, jag orkar helt enkelt inte mer. Elchockerna har, som jag tidigare nämnt, suddat bort mitt minne. Jag känner exempelvis inte igen mina naglar och alla tidskrifter jag har kan jag läsa om efter varje elsession eftersom jag inte minns innehållet.
Jag har sån ångest men de vill inte ge mig ångestdämpande. Jag ska fråga om en Temesta snart.
Jag uppdaterade just min facebook: kom och hälsa på mig! Skrev jag. Jag hoppas att någon nappar och besöker mig. Varför ska livet vara så svart!?

Kramar till er alla, särskilt till Lea, saknar dig.

Lilly

Haft permission /Lilly

Och dessutom fått fler elchocker. Dessa elchocker har fått mig att glömma allt. Jag mindes inte hur det såg ut på psyket, vilka mediciner jag äter, vad folk heter... Men minnena kommer nog tillbaka.
Jag har nu varit här i över två veckor tror jag. Undrar hur länge till det kommer bli. Jag mår bättre nu, mycket tack vare elchockerna.
Till Lea: Jag saknar dig! Vi måste ses snart <3

---------

Till du WT-brud Jaqueline: Lägg din tid på annat än att omotiverat skriva taskiga kommentarer på små oskyldiga bloggar.

Nu kan jag skriva /Lilly

Jag har i vanlig ordning handikappande långa naglar men har nu tillgång till ett riktogt tangentbord som går att koppla ihop med telefonen. Och nu när jag plötsligt kan skriva har jag ingen aning omvad jag ska skriva.
Jag har haft turen att få eget rum, här finns det rum som delas av fyra. Jag har tydligen planerat självmord först med Magnecyl, sen med litium och lyckades på så vis få utegångsförbud. Ett helvete eftersom jag röker.
Jag har riktigt allvarliga minnesluckor, minns intde det med magnecylen och knappt det med lithoniten. Elchockerna har fuckat upp mitt minne totalt. Jag saknar Lea väldigt mycket, hon kanske ska hälsa på snart om hon orkar.
Jag börjar tröttna på att vara här, det har gått två veckor nu.

/Lilly

Kvar på psyk /Lilly

Jag kan inte berätta allt med telefonen men sammanfattningsvis: elchocker minnesförlust ångest utegångsförbud total förvirring. Jag berättar allt om inläggningen när jag har tillgång till dator.

Kram

Lilly

Litium /Lilly

Efter att ha försökt smuggla in tre askar litium i självmordssyfte får jag inte gå ut och röka ens med personal. Turligt nog äter jag Voxra som dämpar röksug och jag har tillgång till tuggummin och plåster.
Hatar att vara här.
Vill hem
Vill hem
Vill hem

Helt glömt gårdagens inlägg /Lilly

Tappar helt minnet av elchockerna. Jag mår så kasst att jag inte ens blir uttråkad här. Fick höra att jag verkar må bättre. Avskyr att höra sånt när jag inte känner mig ett dyft bättre. Om jag kommer ihåg så ska jag skriva här oftare men mitt minne är som sagt helt off pga elbehandlingarna.

Kramar från Lilly

Fortsatt inlagd /Lilly

Har fått elchocker tre gånger och varit inlagd ca åtta dagar. Jag har fått stora minnesluckor av elchockerna och har glömt att skriva här. Finns inte mycket att skriva om ändå.

Kram

Lilly

Ofrivilligt nikotinfri /Lea

Jag har en enda cigg kvar och paniken växer, jag kan inte ta mig ut och köpa nya heller.
Syster ska komma hit ikväll, hon skulle ha varit här till 19. Men nu är klockan över 19 och hon har inte hört av sig. Jag oroar mig över att hon inte ska komma. Hon skulle ta med cigg åt mig. Kommer hon inte har jag en helvetesnatt framför mig med verkningslösa piller och inga cigaretter att lugna ner mig med.
Fan.
Jag skar mig igår också, ganska ytligt så det är ingen fara med det. Känner inte något alls inför dom nya skärsåren, dom existerar och så är det med det.

Nu ska jag ta tre bloss och försöka få tag i syster.

/Lea

Tråkigt på psyket /Lilly

Jag Insåg att jag de senaste dryga tolv månaderna varit inlagd på psyk i 2,5 månad.
Det lär bli många inlägg från mig nu eftersom jag inget har att göra. Kvaliteten på inläggen går säkert att diskutera.
Nu jag fått morgonmedicinen (litium, lamictal, Iktorivil, voxra). Förmodligen är min ångest svagare snart. Lea hälsar på idag eftermiddag. Saknar henne.
Ingenting händer på avdelningen. Märkligt nog känner jag mig inte flybenägen.

Kram
/Lilly

Uttråkad och dödsönskan /Lilly

I förrgår kunde jag gå och göra vad jag ville. I dag är jag inlåst och får gå ut fem minuter i taget med personal för att röka. Jag är så ofri. Min aptit är typ helt borta. Livsviljan finns inte. Först om två timmar ska jag träffa läkare. Tiden går så långsamt här och jag är utmattad. Inget händer. Jag vill hem men då skulle jag väl ta mitt liv. Dödtid, dödtid, dödtid. Fan vad allt suger.

/Lilly

Tristess och ångest /Lilly

Att vara på psyket är en enda lång väntan. Väntan på läksrsamtal, väntan på kaffepaus, väntan på... Tristessen och att känna sig ägd är värst och ovissheten. Hur länge blir jag kvar? Mina självmordstankar är lika starka nu. Jag ska träffa läkare inom en halvtimme sägs det.
Ska ljuga för att komma ut. Ljuger annars aldrig

Kram

/Lilly

Uppdat: nej, jag ska nog inte ljuga. Så hemsk vill jag inte vara.

Snart möte /Lilly

Hjälp!

En liten bild /Lilly

Vi slänger in lite för få bilder eftersom vi är rädda att bli igenkända. Jag hoppas att bilden nedan inte är alltför tydlig.
Jag mår förresten jättedåligt och jag är sjukt trött.

Jag i rosa inte särskilt glad

Psykmöte /Lilly

God tidig morgon! Idag ska jag träffa läkare och psykolog. Jag har vaknat flera gånger under natten och har sovit sammanlagt kanske fyra timmar, på tok för lite för mig. Detta trots stora mängder sömntabletter. Jag gav upp försöken att sova för någon halvtimme sedan trots att jag är sjukt trött.
Jag känner mig lite nervös inför samtalet med psykfolken, både Lea och pojkvän tycker att jag borde läggas in och vi får se vad psykiater tycker. Jag upplever att jag tänker rationellt men det kanske inte stämmer. Är det verkligen friskt att vilja ta sitt liv?
Om jag skulle bli inlagd så ska det inte vara på samma ställe som sist, jag får hjärtklappning bara vid tanke på den där läkaren jag tvingades träffa senast. Jag hoppas att det andra stället jag eventuellt hamnar på är bättre.

Kramar till alla

/Lilly

Rädsla för att bli inlåst /Lilly

Jag är rädd att i dag ska vara min sista dag i friheten, att jag ska låsas in i morgon om jag lever då. Efter psykologsamtalet har jag all anledning att oroa mig. Tänk om min psykiater bedömer att jag är så självmordsbenägen att jag inte får vara ute i friheten? Det vore kanske en korrekt bedömning, risken är stor att jag kommer ta livet av mig.
Jag tog en kort promenad på kanske 4-5 km och passade även på att handla Pepsi Max. Det var så längesen jag gick. Promenaden tog jag delvis för att komma ifrån tabletterna, för att pojkvän inte ska komma hem i kväll och hitta mig död. Jag sitter här nu och funderar på att ta en överdos. Jag vill men försöker samtidigt kämpa emot, vet ej varför.
Jag vet inte vad jag vill eller jo, jag vet att jag vill dö, att jag vill slippa livet. Samtidigt vill jag inte såra någon. Varför ska allt vara så svårt?

Hemma från psykologen och dödsönskan /Lilly

Nu har jag varit hos psykologen och jag har berättad precis allt (eller så mycket som jag hann). Jag har som alltid varit helt ärlig. Hon verkar tycka att jag eventuellt borde läggas in vilket jag kan förstå men jag vill verkligen inte. Avskyr det. Avskyr att känna mig ägd.
Psykolog blev orolig när jag berättade om att jag tagit för många piller (jag gör annars ALDRIG sånt), att jag planerar ett självmordsbrev, att jag inte bryr mig om mitt liv alls, att jag verkligen vill dö, att jag har väldigt mycket ångest, att jag hela tiden lockas att överdosera sömntabletter, att jag har kollat upp hur höga doser det behövs för att dö och så vidare.

I morgon ska jag träffa psykolog igen och även psykiater. Jag vill inte längre ha någon ny medicin, varför skulle jag ha det om jag ändå ska dö? Psykolog bad mig berätta för psykiater allt jag har berättat för psykolog men jag vet inte om jag vill prata så mycket, jag är rädd att jag ska bli inlagd. Jag inser ju att jag är en fara för mitt liv och är man det bör man få slutenvård om jag har förstått det hela rätt.

Jag har så fruktansvärt dåligt samvete över alla människor jag skulle såra om jag väljer att ta en dödlig dos tabletter. Jag är en så otroligt hemsk person. Jag förtjänar inte att leva.

Ångest och psykologbesök /Lilly

Jag har sjukt mycket ångest trots att jag tagit en lugnande tablett. Om en halvtimme ska jag åka till psykolog och tala ut om mina självmordstankar. Undrar hur det kommer gå. Jag är rädd för att bli inlagd men samtidigt skulle det aldrig falla mig in att ljuga om mitt mående.
Kanske borde jag ta en tablett till men det känns så missbrukigt. Jag tar ALDRIG mer än vad jag är ordinerad annars. Så det ska jag inte göra nu heller.
Jag har sminkat mig ordentligt eftersom det kan ha en lugnande inverkan på mig men ångesten håller sig kvar. Nu kommer jag alltså en måndag gå runt i värsta fest-sminkningen. Bra där.

Världens finaste läppstift som Lea gav mig <3

Ångest och fest /Lilly

Gårdagen var trevlig men vi 23-tiden började jag må riktigt dåligt. Självmordstankarna kom tillbaka och det blev för mycket att hantera. Lea tog hand om mina Stesolid och mina Temesta för säkerhets skull. Hon är verkligen ett fantastiskt stöd! Trots att hon bara sovit tre timmar natten dessförinnan höll hon sig vaken hela natten för att kolla till mig.
Idag ska jag tyvärr iväg på en fest hos en kompis till pojkvän, något jag känner att jag inte orkar. Jag har dock lovat pojkvän att följa med. Jag har tagit en Temesta och en Stesolid så ångesten är inte lika påtaglig längre vilket känns befriande.

Kram

/Lilly

Känslomässig berg- och dalbana /Lea

Dom senaste dagarna har varit väldigt påfrestande, jag har svajat väldigt mycket.
Jag har varit lite lätt dissociativ under mina jobbiga dagar, tappade verklighetsuppfattningen till 50% ungefär, men det blev aldrig värre än så tack och lov.

Jag försöker se mönster i mitt mående, och jag tror att anledningen till att jag höll på att tappa greppet har att göra med att jag i princip varit isolerad i en vecka. Jag har knappt kommit ut och haft en ganska sparsam kontakt med mina vänner, bortsett från Lilly som jag alltid pratar med varje dag.
Jag måste försöka bli bättre på att ta hand om mig själv och gå emot min ångest mer för flykten leder bara till att jag mår ännu sämre.

Just i dag mår dock jag bra och är positiv inför kommande vecka då jag har flera viktiga möten kring min framtid och vad jag ska göra om dagarna. Snart kommer dessutom finaste Lilly och då kommer dagen bli ännu bättre, vi ska förhoppningsvis ta en långpromenad och gosa med lite kossor.

Jag älskar kor! :)

Puss
Lea

Bjuder på en kobild snodd från google :)