Om jag hade vetat

Om något högre väsen hade berättat för mig att mitt liv skulle bli som det blev så skulle jag ha tagit livet av mig när jag var 14. Allt lidande jag har gått igenom... Det har inte varit värt det.

Stesolid

Jag vet inte om Stesoliden alls hjälper. Ska nu äta ytterligare 5 mg på dagen så nu är dosen 5+10+5. Det känns otäckt med beroenderisken. Jag har fortfarande ångest men inte lika stark så pillren kanske hjälper ändå.
Jag ska träffa min psykolog redan på måndag vilket känns väldigt bra. jag hoppas på att fixa helgen.
Igår var jag riktigt dum. Gjorde frostskador på vaden och har nu stora röda märken och sveda. Jag kan inte förklara varför, det bara var så att jag var tvungen att skada mig. Jag brukar aldrig skada mig. Oroväckande som f-n att jag gjort det nu.
Jag kom på en bra sak! Äntligen kan jag dricka grapefruktjuice! Jag har ju slutat med buspiron nu och eftersom grapefruktjuice ökar buspironens effekt med ungefär 100 % har jag varit tvungen att avstå  vilket har varit trist eftersom jag älskar grapefrukt.

Jag är helt medveten om att jag skrivit så illa nu att jag framstår som en defekt mellanstadieelev.
Förlåt.

Galenskap?

Det känns som om jag faller samman och dör. Jag är klarare i huvudet nu än då men allt känns fortfarande så konstigt. Mina föräldrar kommer äntligen komma hem idag. Jag behöver dem. Jag hoppas så innerligt att jag blir rak i huvudet snarast. Jag fixar inte det här och är rädd att förlora kontrollen helt. Jag vill vara frisk. Mina tankebanor är så förvirrade. Jag är galen.
Jag ska kanske få höjd Stesolid hoppas det gör saker bättre.
Jag har sovit utan nitrazepam nu i fyra eller tre nätter tror jag. Det betyder att jag inte är beroende tror jag. Det är bra. Men inget känns bra.

Vad är poängen...

...med att existera?

Vilka är ni?

Vi har ganska många läsare varje dag och jag undrar vilka ni är! Skulle vara kul om alla som läser kommenterade och berättade lite om er :) då blir vi glada!

Jag mår verkligen inte bra

Har verkligen inte mått bra. Träffade psykolog idag (hon är bäst). Stesoliden och Zyprexan gör mig trött. Jag vaknar på morgonen helt borta och det första jag ska göra är att ta likadana tabletter som orsakade tröttheten. Det känns lite.. Ja. Utmattande. Jag sover i alla fall bra och har inte ätit vare sig nitrazepam eller Propavan på två nätter. Jag ska inte äta några sömntabletter i natt heller om jag kan låta bli.
Just för tillfället känner jag mig hyfsat normal och jag hoppas verkligen att det beror på tabletterna och att det inte handlar om en tillfällig uppåtdipp (om det nu är ett ord).
Psykolog pratade om att lägga in mig om det inte blir bättre. Jag skulle kunna gå med på det om det inte vore för att jag måste ta hand om hundarna. Om läget inte har förbättrats eller om det har blivit värre när föräldrarna kommer hem så tror jag att jag ska gå med på att bli inlagd trots att jag avskyr det.
Självskadetankarna kommer och går.

Jag hatar att vara bipolär.
Jag kommer aldrig sluta vara det.
Jag kommer behöva äta mediciner hela livet.
Bipolär sjukdom är en kronisk sjukdom som inte kan spontanläka.

Stesolid och Zyprexa

Jag är sjuk i huvudet. Var hos psykiater och psykolog idag. De bytte ut min buspiron mot Stesolid och jag fick Zyprexa i stället för Abilify. Min hjärna är inte som den ska. Ibland är bara 10 % av mig närvarande nu är kanske 70 % närvarande så jag kan tänka någorlunda. Jag har nu tagit en Stesolid och en Zyprexa. Hoppas bli normal. Meningen är att jag ska äta Stesolid morgon middag kväll och Zyprexa morgon och kväll. Det ska jag för jag äter alltid mina piller som jag ska. De ville lägga in mig men jag sa nej och fick turligt nog som jag ville.
Jag är inte frisk. Jag trodde aldrig att jag skulle bli såhär. Mina föräldrar är i USA så mina syskon och jag måste ta ut hundarna. Vi har ett schema för det och det krävs så mycket för att jag ska klara av att göra det jag ska. Jag känner mig så konstig. Hoppas verkligen att tabletterna fungerar så att jag blir normal och kan tänka rakt. Känner mig så konstig. Jag tänker att jag kanske inte behöver äta nitrazepam till natten om jag äter dessa piller. Det är bra eftersom jag är rädd att bli beroende av nitrazepamen. Jag är rädd att bli beroende av Stesolid också men jag ska inte äta det så länge tror jag så det är nog ingen fara.
Min pojkvän satte diagnosen "lite knasig" på mig. Galghumor. Jag älskar honom.
Nu ska jag ta en cigarett tror jag.

Lyrica?

 På måndag är det tänkt att jag ska börja med Lyrica, jag har hört både bra och dåliga saker om den medicinen så det ska bli intressant att testa. Hoppas att den kan stabilisera mig lite. Nu mår jag visserligen rätt bra, men jag vet att det när som helst kan bli jobbigt igen.

Imorgon kommer Lilly och en till vän över till mig, det var väldigt länge sen vi sågs alla tre så det ska bli jättemysigt. Vi lär dock ta det lite lugnt med alkoholen med tanke på Lillys psykiska tillstånd. Men det är nog lika bra, vi tenderar att spåra ur fullständigt när vi dricker.

Sorry för att jag skriver lite hackigt, det blir nog bättre snart ska ni se.

Puss Lea

Gränspsykotisk/sjuk i huvudet?

Jag har haft psykotiska drag till och från senaste kanske veckan. Därav dålig uppdatering. Känner mig någorlunda stabil bitvis, fullständigt ur balans annars. Nu är jag typ stabil. Det har jag varit hela dagen. Annars: Jag får för mig konstiga saker, världen känns surrealistisk, jag får paranoida drag, jag är väldigt förvirrad och glömmer vad jag gjort, vad jag är och vad som har hänt. Jag har inte koll på dagar och tid. Jag ska träffa min psykiater och min psykolog på måndag. Jag både hoppas och hoppas inte att jag ska få mer mediciner. Hoppas för att jag vill bli normal, hoppas inte för att jag äter så mycket piller redan och vill fungera utan fler.
Jag har haft starka tankar på att skada mig själv, något jag annars bara har när jag är riktigt djupt depressiv (och det anser jag inte att jag är nu). Jag var nära att ta alldeles för mycket sovpiller och jag har känt behov av att skära upp armen. Jag är rädd att jag i lägen då jag helt kommer bort från verkligheten ska göra något väldigt dumt utan att vara medveten om det. Ibland är det som om bara kanske 10 % av mig är närvarande och att jag är i ett konstigt ludd. Delar av min hjärna är (känns) borta. Jag har känslor som inte går att beskriva i ord. Min psykolog säger att jag är gränspsykotisk och att hon inte tror att det kommer bli värre. Jag tycker om min psykolog. Hon sa att jag kan bli inlagd men jag kan inte. Mina föräldrar är i USA och jobbar och mina syskon och jag måste dela på ansvaret att ta ut hundar och laga mat. Jag måste hålla mig i verkligheten.
Jag tycker att jag fick ihop ett läsbart inlägg, det är bra.

/Lilly

Hej igen!

Okej, länge sen sist. Väldigt länge sen...

Detta har hänt:

Jag har fyllt år, jag blev firad vid 3 tillfällen och hade det underbart alla gånger. Tack Lilly för världens finaste presenter!

Jag har blivit hundägare, och det är helt lovely! Jag har verkligen saknat att ha hund, min lilla tjej får mig att må så mycket bättre! Jag "tvingas" gå ut flera gånger om dagen, och det gör underverk för mitt psyke.

Jag har slutat med Concerta, och har varit utan den i lite mer än en månad, men ska snart ge den en ny chans...

Hur som helst, jag mår rätt bra och kommer nu börja skriva i bloggen igen. :)

Puss på er!
Lea

Prenumerera!

Alla borde trycka på knappen till höger och prenumerera på vår blogg! Då blir vi glada :D

Modellande, fest, äckelmättnad

Mätt som en gnu. Totalt proppmätt. Känner mig uppblåst och gigantisk.
Gårdagen var en bra dag och tydligen ska jag bli jättefotograferad snart. Saker har planerats över mitt huvud men det känns okej. Frisör, nagelteknolog, sminkös, proffsfotograf och världens mest underbara klänning ska vara inblandade. Jag avskyr ju att vara med på bild men jag känner att jag inte kan tacka nej till en sån här sak. Detta är något som alla flickor tycks drömma om, alla förutom jag. Fotografen ska övningsfota mig för att bota min kameraskräck, troligen nu i dagarna. Hon är hur rar som helst så det känns faktiskt bra.
Jag är stolt över att jag vågar utmana mina fobier, för ett år sedan hade jag fallit ihop i en död hög bara av tanken på att göra en sak som denna. Förmodligen kommer en liten Sobril behövas men det känns okej det med. Dessutom är det ett tag kvar och jag har bestämt mig för att inte oroa mig i förväg eftersom det är så onödigt. Kontraproduktivt.
För att återgå till gårdagen. Jag träffade flera trevliga människor på festen, kände från början bara tre som var där men det funkade ändå! Kanske är jag inte så socialt defekt som jag en gång var. Är jag på väg åt rätt håll, ur det depressiva? Jag hoppas verkligen det. Jag är inte så oföretagsam, rädd, ångestfylld och nojig som jag varit den senaste tiden (läs: de senaste 18 månaderna). Kanske jag kan bli "normal". Åh, vad jag önskar det!