Att vara på psyket är en enda lång väntan. Väntan på läksrsamtal, väntan på kaffepaus, väntan på... Tristessen och att känna sig ägd är värst och ovissheten. Hur länge blir jag kvar? Mina självmordstankar är lika starka nu. Jag ska träffa läkare inom en halvtimme sägs det.
Ska ljuga för att komma ut. Ljuger annars aldrig
Kram
/Lilly
Uppdat: nej, jag ska nog inte ljuga. Så hemsk vill jag inte vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera jättemycket! Vi blir så glada :)