Men det är inget jag kan säga till någon i och med att det skulle innebära att jag inte får gå ut och röka. Livet känns så fruktansvärt meningslöst och plågsamt, jag orkar helt enkelt inte mer. Elchockerna har, som jag tidigare nämnt, suddat bort mitt minne. Jag känner exempelvis inte igen mina naglar och alla tidskrifter jag har kan jag läsa om efter varje elsession eftersom jag inte minns innehållet.
Jag har sån ångest men de vill inte ge mig ångestdämpande. Jag ska fråga om en Temesta snart.
Jag uppdaterade just min facebook: kom och hälsa på mig! Skrev jag. Jag hoppas att någon nappar och besöker mig. Varför ska livet vara så svart!?
Kramar till er alla, särskilt till Lea, saknar dig.
Lilly
hoppas minnet återvänder snart, jobbigt att inte minnas och veta vad man gjort och grejer,... kan inte någon följa med dig ut och röka? Vet att det är en klyscha, men det hjälper faktiskt att prata ur sig ibland.
SvaraRaderahoppas på att du mår bättre snart!
extremt stora kramar
jag hade kommit och hälsat på dig. Men jag vet inte vart du är, och det är säkert långt dit ändå:( Jag vet att vi inte känner varandra mer än på bloggstadiet, men jag har kommit och hälsat på dig.
SvaraRaderaJag hade så gärna hälsat på dig om vi hade bott i samma stad, men jag tror inte vi gör det. Massa kramar till dig!
SvaraRaderaJag hoppas ni mår bäåttre snart<3
SvaraRadera(Var har ni tagit vägen förresten?)