Oproportionerliga känslor

 Jag undrar hur det skulle vara att inte vara psykiskt sjuk, att inte ha återkommande depressioner och manier. Jag tänker att jag inte identifierar mig med min psykiska sjukdom men samtidigt påverkar den allt jag gör i och med att mitt humör styr sig självt helt. Min självbild skär sig kanske mot verkligheten. Handlingar runt mig och mina känslor saknar, när jag är i en ”sjuk”, period, så gott som helt koppling. Ångest. Lycka. Orkeslöshet. Ångesten är inte orsakad av negativa, svåra händelser runtom. Lyckan är inte skapad av roliga, trevliga, positiva saker. Bristen på ork har inte något att göra med vare sig sömn, mat eller aktivitetsnivå. Känslorna bara är. Glädje kan komma där ångest skulle passa bäst. Ångesten kan ta över när livet egentligen ser ganska bra ut. Mitt jag, mina tankar får anpassa sig till känslorna för känslorna är nästan helt oberoende av omgivningen och runtvarande händelser.

/Lilly

 

Bild hittad på nätet